Lunndörren

Lunndörren är ett av de bästa områdena i jämtland för skidåkning, antagligen det allra bästa om du vill åka brant. Här får man en alpin känsla och rännorna ligger insprängda mellan branta klippväggar. Jag och Denny startade från vallbo idag trots att vi skulle till de södra delarna av passet. Annars är Tossåsen  bästa startpunkt.

Vi tog skotern upp till Dörrsjön och färden dit var riktigt kall då det var ca -15°, rejält blåsigt och ingen sol. Vi startade gå i riktigt dålig sikt och vi fick ta fram GPS;en för att vara helt hundra. Dagens första topp är namnlös men ligger mellan Dörrsjön och Giedtietjahke, höjd ca 1240möh. Precis då vi nådde toppen började det spricka upp och vi fick en bra överblick över Giedtietjahke och Dörrpikens branta östsidor. Jag passade på att ta några bilder. Tyvärr visade det sig när jag kom hem att kameran åter hade strulat och inte sparat in mer än första bilden på minneskortet. Så resten av bilderna är från en tur jag gjorde i maj i fjol.

Toppen av Giedtietjahke nås snabbast (inte lättast) via denna branta ränna om snöförhållandena tillåter. Med den senaste tidens höga lavinaktivitet kändes det bättre att idag gå upp i sadeln mellan Giedtietjahke och Dörrpiken. Åkningen tillbaka ner mot passet och turens tredje stigning var aningen bättre än väntat. 

   Knotteris, vindskravel och allmänt pissig snö gjorde att jag fick ta fram skarjärnen för att ta mig upp på Dörrpiken med mina snabba men smala hudar. 

Vi hade tittat ut två fina rännor för nerförskörningen varav den ena (den gröna) tyvärr hade en ganska utskutande hängdriva på toppen med en rejäl spricka ca 1.5 meter in. Med ett rep hade man kunnat gått ut och försökt skotta ur, eller såga ner den. Nu hade vi inget sådant så det fick bli en annan fin ränna bredvid i stället (den röda). Dörrpiken var inte första gången jag var upp på, och förhoppningsvis inte sista heller. Här finns mer lekfull terräng att utforska.