Etiketter

söndag 18 december 2011

ansätten

Snöbristen i västfjällen gör att man får leta upp lite mer snösäkra ställen. Vi drog till Bakvattnet och tog därifrån skotern upp till liften vid Ansättern. Här parkerade vi skotern och tog på hudarna.




Det var rejält mycket snö. Upp mot en meter inne i bland fjällbörkarna. Allt verkade ha kommit i ett snöfall utan några plusgrader. Det fanns inga distinkta skikt i snön och det var inga problem att stoppa ner stavarna hela vägen.


Väl uppe vid trädgränsen var det mesta bortblåst och det kändes som det var mer rimfrost än snö. Sikten var starkt begränsad. Hade vi sett något så tror jag vi kunde fått riktigt rolig åkning. Ett klippband ligger över hela fallinjen som inbjuder till korta men lekfulla linjer.


David ska snart visa vad som krävs för att få svart bälte i kickturn.
Från trädgränsen och ner till skotern var det kort men rolig åkning ner bland träden i något vindpackad kallsnö.

torsdag 8 december 2011

Säsongspremiär

Det var riktigt länge sedan som som premiären var så här sen. Hade på känn att det skulle vara rätt dåligt, men att det borde finnas lite snö på höjd. Jag, Denny och David började gå från fjällgården vid tio tiden i strålande väder. Det fanns ett tunt snötäcke som funkade att gå på.



När vi kommit upp till Hummeln drog en rejäl front in med snö och vind. Vi valde att gå i läsluttningen ovanför tusenmeterstransporten. Där hade dragit in en del snö som gick bra att gå på.


Uppe på toppen var det rejält dåligt väder, tidvis svårt att stå upp om man inte tog stöd med stavarna. Vi chansade på lite mer snö och lä på baksidan. Här hade det drivit in rätt bra med snö och det var fina snöförhållanden ner till 1000möh. dock såg man inte ett smack. Från 1000 meter och ner var det som väntat riktigt dåligt.  Totalt sett en premiär av klassisikt snitt, dåligt väder, noll sikt och bristfälligt snö täcke. Gött!!

Gran Canaria



Himmel eller helvete? Längs Gran Canarias södra kust kan man lätt tappa hoppet för mänskligheten. Här finns nog inte ett hus som är byggt innan turistinvasionen kom igång på 60 talet. Komplex efter komplex ligger längs stränderna. 2 miljoner turister per säsong trängs här. Jag skulle gissa att cirka 1.8 miljoner av dem har som ända mål att bättra på den redan existerande övervikten samt vara småfulla och bli bli blåsta på pengar. Ingen av dem som jobbar här gör ett smack för att på något sätt överträffa sina gästers förväntningar (som antagligen är sjukt låga).

Kan du ha överseende med ovanstående så kan du få en billig resa med boende till ett skönt klimat. Tar du dig sedan upp i bergen så öppnar en helt annan ö upp sig. Här finns cykelvägar som skulle kunna platsa i cyklisternas himmel. Har aldrig sett så fina cykelvägar. Den brända utarmade natur som omger de södra turistorterna byts ut mot en lummig och ibland skogsbeklädd grön matta.





Vi hann med att klättra några dagar oxå. Klättringen är helt ok. Man klättrar på en röd klippa som känns som ett mellanting mellan granit och kalksten. Antagligen någon form av vulkanisk sten som ibland hade hål som kalksten men ibland kunde vara hal som frösöberget. Mestadels ganska korta turer i olika canyons. Hyfsade förare finns på nätet där man kan skriva ut skärmdumpar.