Etiketter

måndag 17 december 2012

tillbaka till Lofsdalen




Efter att varit förkyld i nästan 10 dagar var det skönt att komma ut på fjället igen. Efter förra turen ner till Lofsdalen kom vi ju hem med delvis ogjort ärende och fick lämna kvar två toppar.  Försökte få lite sällskap, men det var ingen som var sugen på att åka 40 mil för att göra två toppar som inte erbjuder så mycket åkning. Dessutom i dåligt väder. Konstigt ;-) Första toppen var Svanhågna, 1176m.


Första fyra kilometrarna följer en skoterled lätt uppför och förbi en för tillfället stängd våffelstuga vidare upp till ett vindskydd strax innan trädgränsen. Jag hade glömt både vatten och mat, men kunde lyxa med en kaffe där. Vägen dit tog lite längre tid än tänkt då jag fick spåra i bitvis ganska djup snö.


Sista biten upp var rätt blåsig och sikten var dålig. Totalt blev det 670 fallhöjd. varav de översta 250 skulle varit fin cruising om man sett något. 

betydligt trevligare än sist då det var samma skit fast 12 grader kallare. Kompassen som sticker upp ur bröstfickan såg jag mer av än själva fjället :-)
Nerfärden gick riktigt sakta då det måste blivit något fel när de slipade belagen på skidorna, Under foten var det supergrov struktur där det frös fast snö hela tiden. Har man med vallade skidor och är ute senare på säsongen, när skoterleden är uppkörd kan man nog glida nästan hela vägen tillbaka.

Hovärken gick fort då jag bara behövde gå 270 fallhöjd. Nedre stolliften gick och jag var inte nödbädd på att slippa några metrar. De övre backarna var opistade och bjöd på fin åkning.

onsdag 5 december 2012

rätt vikt?

Vad väger skidorna på riktigt? Hur bra stämmer tillverkarnas angivna vikter? Vi la upp ett par Dynastar Pierra Menta Rocker Carbon (720g enl. Dynastar) och ett par Movment Fish (700g enl. Movment) på vågen och fick följande resultat:
Dynastar 771g

movment 678g

Nördig kunskap? Antagligen. men det som ska vara 20g i skillnad visar sig vara ett hekto. Det är trots allt lite skillnad.
   Efter helgens topptur där vi fick använda GPS;en för att se att vi var på toppen var det kul att få se hur fjället egentligen såg ut. Tackar Mattias Skantz för bilden

verkar vara ett fint fjäll, får nog bli en returresa.


lördag 1 december 2012

In sweden we call it a "fiasko"

Stora planer för helgen. 3 toppar skulle det bli idag. Jag och David Nordblad stack från Östersund vid 07.30 och styrde mot Lofsdalen i Härjedalen för att göra Sömlighågna, Svanhågna och Hovärken. Att det skulle snöa och vara kallt hade jag förträngt. Eftersom jag precis har sålt alla mina skidor och inte fått de nya ännu fick jag låna ett par av Dynafit PDG med ställbar storlek. Bindningen fäster med torx skruvar i en spårplatta. Ordern var att inte dra åt dem för hårt för då pajar dom. Tydligen drog jag dem för löst. För på toppen på Sömligshågna lossnar bindningen. Torx ingår inte i min topptursutrustning så det är bara att vända hemåt med stopp var 300:ade meter för att dra åt bindningen hjälpligt med stjärnmejseln på Leathermanen.
   Att vi skulle hinna de andra två topparna på det sättet var inget alternativ. På vägen ner drog vi loss en liten flaklavin och fick oss en liten åktur. Snöfältet var inte större än 20X20 meter och det var nog rätt väntat att det skulle släppa. Väl vid bilen kunde jag konstatera att jag förfrusit ena stortån. Den var stor som en potatis. Imorgon är det nya projekt, får se hur tån känns. SMHI lovar minus 21°, dock ingen vind.
Det hade kommit 10-15cm snö under natten, under det var det tunnt

Vi hittade en öppen fäbod där vi fikade

riktigt bistert idag på fjället, kraftig vind, snödrev och -13°

Fram med GPS:en för att kolla att vi verkligen är på toppen

Bindning som lossnar, lavinsurf och förfrusna tår. David är lika glad för det.

fredag 16 november 2012

Lättvikt? Haglöfs Skimo Comp



Är helt inne på lätta prylar, det ger möjlighet till fler åkta fallhöjd, fler åk och möjlighet att ta sig till de finaste åken. Men vad får man offra? Självklart en del hållbarhet. Om man tänker sig för och använder grejorna rätt så håller det mesta förvånansvärt bra. Det som dock slits oerhört fort är ryggsäckar särskilt i kombination med att bära skidor på dem och/eller stegjärn och yxor. Efter att förbrukat en ryggsäck per säsong bytte jag i fjol till en tyngre men hållbarare ryggsäck. När jag senare under säsongen fick en Haglöfs skimo comp var det bara att erkänna att den blev den säck som fick hänga med på flest turer. Det är helt enkelt riktigt skönt att gå lätt. Tyvärr gav den upp i onsdags.


Jag klagar inte, utan vet att det här är en säck som är gjord för att bara plockas fram på tävlingsdagar. Men som tur är finns den i en aningen tyngre men betydligt hållbarare variant, utan tilläget "comp" i namnet. En sådan får det bli istället. För modellen som sådan är den bästa jag provat med snabb skidfästen.
   När jag ändå är inne på lättvikt så lyckades jag knäcka min ena stav i tisdags på väg upp på skutan. För tillfället går jag på ett par movment X-bound som jag verkligen gillar, dock är det en låneskida i väntan på att mina egna ska komma. På denna sitter en Plum bindning som är helt förjävlig att få in i gå-läge. Så jag tog staven under låsmekanismen och drog till. Inte så smart. Har gjort så tidigare under säsongen utan problem, men då har det varit med mina utförsstavar, tänkte inte på att jag hade "race" stavarna denna gång.


sandknularna 1019m

Bottennapp? Undrar om jag inte redan nu gjort hela säsongens sämsta fjäll? Startade i Vinklumpen ovanför Valsjöbyn. Sedan matar man på i fyra och en halv kilometer över en lätt sluttande myr, på så sätt avverkar man 270 fallhöjd. Sedan kommer en liten knul på knappa 100 höjdmeter. Aningen sämre än ladängen på Frösön. Lägg till motvind och nyfallen blötsnö på nervägen så är det bara att gå hela vägen hem. Fick inte göra många svängar på hela turen.
   Prognosen visade ok väder och ingen nederbörd så jag lämnade alla membranplagg hemma och körde lätt och vindtätt. Var blöt som en disktrasa när jag kom tillbaka till bilen.
sandknulen 1019m

Det började som blötsnö, men övergick ibland i regn.

Matilda körde vattentät jacka, smartare än mig idag.

tisdag 13 november 2012

Berliner Schnitzel stuga...




Hur många gånger har man inte kört förbi de fantastiska skyltarna i Ytterån? Jag har i alla fall gjort det och roats av den extremt "tacky" stilen. Skylltarna får en Sybilla kiosk att framstå som en Apple store i jämförelse. Hursomhelst har fler och fler rapporter nått mig om att bakom fasaden serveras riktigt bra "vägmat". På hemvägen från Åre behövde jag äta lunch och Kretslopphuset i Mörsil var stängt, det enda alternativet om man inte vill ha pulvermos och bensinmackskorv. Så schnitzel fick det bli. Kan bara säga att hädanefter blir det inga nödkorvar på Statoil i Ytterån. (Men kaffet kommer jag fortsätta med :-) )

Skyltar som får en resturang på Playa de Ingles att se "classy" ut

Rytterschnitzel med potatis och surkål, 79 kr
Inredningen håller samma klass som skyltarna men jag gillar det, enhetligt liksom ;-) Att all personal bryter på tyska kan inte heller ge annat än pluspoäng.

lördag 10 november 2012

Åre, igen.




Tanken var att hämta upp Mårten och Anton i Åre för att dra till bommen vid Storulvån och sedan gå Stor och Lillsnasen. Tyvärr sa fjällprognosen 10-15 m/s där medan bara 3-7 m/s i Åre så det fick bli en sväng upp på toppen. Sedan i lördags har det kommit ytterligare ca 10cm så det börjar bli acceptabla förhållanden hela vägen. Även om man får planera sina svängar i lågterrängen. 


Kabinberg är öppen för renovering och en fika i värmen innan vi gick upp på toppen kändes lite lyxigt. Väl på toppen var det baksidan som lockade. Bra med snö men blandad kvalite hela vägen ner. Travers under lillskutan och liftspåret till tottliften ner.

Vore kul att fästa GPS;en på Vintra under en tur, undra hur många fler fallhöjd hon gör än oss?

Anton på Elevenate tog en break från jobbet och gjorde oss sällskap

Mårten och Anton gick på lättlätta grejor, för en gångs skull var mina TLT5;or tyngst.


måndag 5 november 2012

hottögsfjället, 1106möh

Ett fjäll som ligger ganska nära östersund men som sällan besöks av folk med skidintresse, då anmarschen vintertid är lång. Under den snöfria delen av året finns det en väg längs södra delen av håckrenmagasinet. Den plogas inte, utan bommas så fort det blir snö. Alltså; nära på sommaren och långt på vintern. Men just nu är det mer eller mindre snöfritt under 600 möh men rätt mycket snö över 850 möh vilket gör det synnerligen lämpligt för ett besök. 


Första 250 fallhöjd gick vi med skidorna på ryggen. Skogen består av glest placerade tallar och erbjuder säkert fin åkning senare på året. Kalfjället erbjuder inget extra förutom en fin utsikt. Totalt ca 600 fallhöjds åkning (om man har snö hela vägen) tyvärr utan någon riktigt sammanhängande brant. Har man inget extra behov av att besöka udda fjäll kan man nog hoppa över detta med tanke på anmarschen som blir vintertid.




lördag 3 november 2012

Skidpremiär


För en vecka sedan var det sol och klättring, nu är det vinter och skidåkning. Jag gillar att byta säsong fort. Har aldrig varit mycket för utdragna höstar. Bristen på snö på lägre höjd gör att antalet fjäll som kan bjuda på lite skidåkning blir begränsat om man inte vill göra långa anmarscher på barmark. Vägen till Storulvån var stängd så en försäsongsvända på skutan känns nästan obligatorisk :-) Vi gick från Fjällgården och hade snö hela vägen, även om man fick sicksacka lite här och där. Typiskt nog tog batteriet till kameran slut så det fick bli mobilen...




Samma ställe för två månader sedan.


Det var bra sikt ända upp till strax innan kabin berg, sedan vart det totalt flatljus. Man hade fåt mer ut av att gå tusenmetern två gånger än att nöta på till toppen





söndag 28 oktober 2012

sol,klättring och löpning

Nyss hemkommen från två veckor på Mallorca. Måste erkänna att jag faktiskt längtade lite hem när jag hörde att David och Arvid var och åkte skidor förra helgen. Men bara lite, för vi har haft det otroligt bra, trots att cykeln fick stanna hemma på Frösön. Det gav mer fokus åt klättringen och det har varit riktigt kul att klättra. Länge sedan som jag hade det här peppet på sportklättring(taskig timing, får köra C-hall ett tag :-) ). Måste vara att kroppen känns så pass ok. Tyvärr spökar fortfarande benhinnorna så det vart inte så mycket löpning som jag skulle velat. Men de ställena vi var på var otroligt fina. Hela Mallorca kryllar av bra vandringsleder som är som gjorda för att springa på. Man får dock räkna med att det blir en hel del höjdmeter och ibland nästan lite scrambling. Nyligen har de färdigställt en led rakt över hela bergskedjan, GR221, den är utrustad med trevliga övernattningställen och består av 8 etapper och är 135km lång. Kanske något att springa nästa år?

Första delsträckan på GR221 mellan Port d'Andratx och La Trappa.


Danne Andersson fick spänna musklerna när vi behövde få upp ett rep på något projekt.

På väg ner efter ett besök på Galazato, Mallorcas sydligaste 1000meterstopp, 550fallhöjd

onsdag 8 augusti 2012

Dynafit Feline superlight



I min skohylla står en salig blandning av löparskor,  Från klassiker som Asics DS Trainer till Inov-8 X-Talon 190. Dvs från klassiska dämpade skor med mycket dropp till mjuka, extremt lätta terrängskor med lite dämpning och lågt dropp. Efter att blivit inspirerad av "Born to Run" så har de flesta av mina träningspass skett i Inov-8 skorna och Icebugs spirit 2. Jag springer uteslutande terräng och gillar när skorna är lätta och snabbtorkande med låg våtvikt. Trots att jag bara springer terräng och har en fram/mellanfotsisättning kunde jag ibland få en stickande känsla i hälen av dessa skor. Jag kände att ett par lite mer "ombonade"skor att variera med skulle behövas, men fortfarande lätta och smidiga. Efter ett besök hos Patrik Nordin på Dynafit kom jag hem med ett par Feline.

Jag var nog lite skeptisk till att springa med ett par skor med 11mm drop, men mina farhågor kom snabbt på kant. Jag gillar verkligen de här skorna, balansen mellan skydd/stöd för foten och löpkänsla är perfekt. Jag har nu hunnit sprungit allt från 30km fjällterräng till korta intervallpass kring Ändsjön. Sulan har riktigt bra grepp på de flesta underlag. Jag har även hunnit klättra Djävulskammen i dem och kan säga att på torr klippa kan man ta sig förbi ganska tekniska partier för att vara ett par löparskor. Skönt när man är i alperna där vissa "stigar" kan övergå i korta "klätterpartier".

bökig terräng för löparskor :-)


Kvaliten på skorna verkar oerhört bra, att ta sig fram i ren blockterräng under långa perioder sliter enormt på skorna, men ännu finns inga skador på skorna.

rejält och genomtänkt mönster i tre olika gummiblandningar ger bra driv och snabba inbromsningar.
Sammanfattnig

+Bra mix av stöd/skydd och löpkänsla
+enormt bra grepp
+tål rejält med stryk
+bra snörning där man kan gömma undan knuten i "damasken"
+under 300gram

-Löjligt chip/hologram i hålfoten som gör skon onödigt dyr (försvinner nästa år)
-vissa kanske upplever 11mm drop som mycket.

= terrängsko för riktigt brutal terräng, fjällen, alperna och liknande

tisdag 31 juli 2012

sylarna

Tobias Granath hörde av sig i lördags och undrade om jag vill hänga på upp till sylarna över måndagen för att reka lite inför en fortsättningskurs i alpinism som han ska hålla där nästa vecka. På lördag kväll såg prognosen för måndagen hygglig ut så jag roddade lite med jobb och familj för att få loss lite tid. Kände att det kunde bli en lite väl lång dag att göra rubbet på en dag så jag föreslog att vi skulle ta oss upp på Söndag kväll.



Jag utgick från att vi skulle springa upp och packade minimalt med utrustning. Dock hade Tobbe den Stooora ryggan full med utrustning som han tänkte lämna där uppe till kursen, för att slippa bära allt nästa vända. Vi körde ändå på hyfsat och småsprang på platten. Det såg ganska roligt ut med Tobbe springandes i storskor och stor rygga.


Det tog ca 2.30h att ta oss upp så vi var uppe strax innan 23. Väl framme visar det sig att den tunga ryggan inte bara innehöll rep och säkringsutrustning utan oxå två halvliters flaskor med öl. 


På Måndag morgon vaknar vi av ett strilande regn och dimma/låga moln. Ursprungsplanen var att klättra både Nordostpelaren och Djävulskammen. men vi siktade nu in oss på Djävulskammen. Själva klättringen tog 40 min och jag hittade dessutom en kvarglömd isyxa. Fyra och en halv timme senare var vi nere vid stationen igen. En snabblunch och sedan nedfärd mot Storulvån. Nu hade Tobbe lämnat storskorna och det mesta av packningen så vi sprang på lite mer och kom fram 1.50h timme senare. 



fredag 27 juli 2012

nörder storådörren 1526m

Efter att varit hemma och jobbat och tränat sedan semestern så var det skönt att komma upp till fjälls. Efter lite "terrängkörning" med folkabussen kunde vi parkera vid Nordsätern, söder om storådörren där vi bodde i bussen. På morgonen var det soligt och 16° varmt. 


första 6 km bjöd på fin och lättsprungen stig upp till en renvaktarstuga. Där började vi ta höjd upp mot kammen som leder fram till toppen.


Stora delar av kammen bjöd på riktigt blockig terräng där det var svårt att springa. Totalt vart turen 24km och 1015 fallhöjd.




tisdag 26 juni 2012

285 mil till paradiset.

Ta söderut från östersund och sikta mot Ardeche i Frankrike. 285 mil senare har du kommit bra nära paradiset . Men först lite mer från Chamonix. Vi fastnade lite i trailrunning träsket och la sista dagen på att springa upp i Berarddalen. Otroligt fint och kul att se hur den här dalen ser ut på sommaren. Sist jag var här var Denny och jag på väg ner efter lavinincidenten på Glacier Mort. 

vi stötte ihop med Lisa Edström i Chamonix och hon gjorde oss sällskap på turen. 

Lisa och Matilda på väg hemåt


Lite alpängar innan lunch i Le Buet

Om du gillar fin klättring, roliga bad i 24° strömmande sötvatten och idylliska miljöer. Åk till Ardech. Här har ett flertal floder skurit sig fram genom kalkstenen och skapat ett fantastiskt kanyonlandskap. På väggarna runt om i området finns en uppsjö av olika klätterställen. När du tröttnat eller är för varm är det bara att knyta ur sig och gå och bada i det fräscha vattnet som flyter fram bland klippor, sandstränder och små forsar.

I går kväll tog vi ett litet kvällsdopp nere vid en liten öde strand. Där låg den här labradoren och latade sig. När det vart för varmt tog den ett dopp, simmade runt lite i floden och sedan kom den upp och la sig bredvid oss.

Man behöver inte drömma sig bort här, men det är lätt hänt i den här avslappnade miljön