Etiketter

söndag 31 mars 2013

tårta

Den 25;e mars blev jag pappa på nytt. Det blev en pojke och Pelle är mycket stolt över att vara storebror. Allt gick bra och som kille kan man inte sluta att imponeras av vilket arbete en kvinna är kapabel att utföra. Nu blir det nog lite lugnare på topptursfronten ett tag. Får satsa på kvalitetspass i Ladängen i stället :-)

 

Om vi ska återgå till vad den här bloggen handlar om så finns det ytterligare en sak att fira. När jag bestämde mig för att göra alla toppar i Jämtland på skidor, så var det första jag gjorde att nåla upp alla toppar på laminerade fjällkartor.
   Jag tog Carl's lista och började uppifrån och jobbade mig neråt. Vissa toppar finns på flera kartor då de lappar över varann. Flest toppar hamnade på karta Z6, näst flest på Z7 följt av Z5, Z4 sedan ganska jämt fördelat med Hotagsfjällen i botten.
   Jag har skidat mig igenom topparna på må få och efter väder och sällskap. Men nu har jag gjort alla markerade toppar på Z7!



Om vi ska bli riktigt nördiga ett tag så ska vi kolla lite vikter på transcivers. Om du är noga med vikten, köpt lätt rygga, lätta kläder osv så bör du fundera på vad din transciver väger. Antennerna tar stor plats, men borde det inte gå att göra dem lite smidigare? Själv använder jag oftast Freerider från Pieps. Enkel antenn gör att den kräver en del övning att hantera, men vikt och storlek talar för sig själva.


Arva Neo kommer ut nästa vinter. Det lilla jag använt den hittills känns bra, priset kommer att hamna under 3000kr



lördag 23 mars 2013

Kungen av Oldfjällen





Långt inne i Oldfjällen står ett mäktigt fjäll och blickar ut över sina småsytrar, Mehkene, Oldfjällens konung. Mehkene har varit ett fjäll som med sin spetsiga toppkam länge legat i mitt bakhuvud. Hur man än vrider på kartan så ligger det dock ganska långt bort.
   Dagens ursprungliga plan var att sticka iväg med Johan och Erika Ranbrandt samt Jonas Hagström och i första hand leta fina åklinjer. Men på torsdagen hör Matildas kusin Jacob Svensson av sig och är på väg upp från Uppsala för att tura några dagar. Vi har länge pratat om att försöka få till en tur tillsammans så jag ändrar mina planer då Jacob är mer intresserad av att jaga höjdmeter. Jacob har tidigare bott i Jämtland då han jobbade som meteorolog på F4, och turade då mycket här uppe. Vi har också sällskap av Peter Lindstöm som jobbar på ambulanshelikoptern här i östersund.

Peter och Jacob på väg mot dagens första topp, Stuore Tjovre.
Jag tänker mig att ska man ändå gå till Mehkene så kan man lika gärna riva av några till toppar på vägen. Jacob har dessutom försäkrat att varken han eller Peter har något problem med längden på turen. Så dagens första topp blir Stuore Tjovre. Från dess topp kan man se in mot Mekhenes två toppar  och dagens nästa topp, Raragaise, som ligger mitt emellan. 
   Jag känner mig lite grann som min gamla Vorsteh, Vintra. Jag har lite bråttom upp på alla toppar. Anledningen är att det bara är där jag har täckning på telefonen och jag vill försäkra mig om att jag inte håller på att bli pappa. 
   Jacob håller på att doktorerar i meteorologi. Han studerar någon form av skikt i den lägre atmosfären som ska hjälpa till att ge säkrare prognoser över norra sveriges fjälltrakter, Typ :-) Jag fick i alla fall lite mer insikt i hur höjdmätaren på klockan inte linjärt påverkas av trycket när det är så olika skikt och temperaturer på fjället som vid en kall högtrycksdag. Intressant tycker jag, då jag ofta stört mig på klockans höjdangivelser på topparna sista tiden trots kalibrering innan start.

Raragaise sett från Mehkene


Mehkenes västtopp.
På toppen av Mekhene finns det flera fina brantåk att välja mellan. Idag fick snöförhållandena avgöra och vi valde sydväst sidan som bjöd på bitvis riktigt fin åkning.

Jacob lyckades nosa upp lite lössnö.

Peter hittade en fin linje
Totalt fick vi ihop dryga 2000 fallhöjd, fördelade på fem toppar och 27km. Helt ok dag.

onsdag 20 mars 2013

Lunndörren

Lunndörren är ett av de bästa områdena i jämtland för skidåkning, antagligen det allra bästa om du vill åka brant. Här får man en alpin känsla och rännorna ligger insprängda mellan branta klippväggar. Jag och Denny startade från vallbo idag trots att vi skulle till de södra delarna av passet. Annars är Tossåsen  bästa startpunkt.


Vi tog skotern upp till Dörrsjön och färden dit var riktigt kall då det var ca -15°, rejält blåsigt och ingen sol. Vi startade gå i riktigt dålig sikt och vi fick ta fram GPS;en för att vara helt hundra. Dagens första topp är namnlös men ligger mellan Dörrsjön och Giedtietjahke, höjd ca 1240möh. Precis då vi nådde toppen började det spricka upp och vi fick en bra överblick över Giedtietjahke och Dörrpikens branta östsidor. Jag passade på att ta några bilder. Tyvärr visade det sig när jag kom hem att kameran åter hade strulat och inte sparat in mer än första bilden på minneskortet. Så resten av bilderna är från en tur jag gjorde i maj i fjol.


Toppen av Giedtietjahke nås snabbast (inte lättast) via denna branta ränna om snöförhållandena tillåter. Med den senaste tidens höga lavinaktivitet kändes det bättre att idag gå upp i sadeln mellan Giedtietjahke och Dörrpiken. Åkningen tillbaka ner mot passet och turens tredje stigning var aningen bättre än väntat. 
   Knotteris, vindskravel och allmänt pissig snö gjorde att jag fick ta fram skarjärnen för att ta mig upp på Dörrpiken med mina snabba men smala hudar. 


Vi hade tittat ut två fina rännor för nerförskörningen varav den ena (den gröna) tyvärr hade en ganska utskutande hängdriva på toppen med en rejäl spricka ca 1.5 meter in. Med ett rep hade man kunnat gått ut och försökt skotta ur, eller såga ner den. Nu hade vi inget sådant så det fick bli en annan fin ränna bredvid i stället (den röda). Dörrpiken var inte första gången jag var upp på, och förhoppningsvis inte sista heller. Här finns mer lekfull terräng att utforska.

fredag 15 mars 2013

Lill Stendalsfjället och Vålåvalen






Orginalplanen var att åka till Hemavan idag för att tävla i Vertikal-SM i skidalpinism. Men efter lite mer eftertanke kände jag att det vore dumt att åka upp när det bara är tre veckor kvar tills vi ska ha barn. Det är trots allt flera bekanta som fått barn tidigare än så. Så fokus närmaste tiden får bli dagsturer i närområdet.


Jag och Mattias Skantz tog skotern från vålådalen upp mot Vålåstugorna och parkerade den där leden viker av mot Stendalsstugorna. Dagens första topp var Lillstendalsfjället 1413möh. Hela östsidan var täckt med ett bitvis riktigt tjockt lager nysnö. På toppen mötte vi lite oväntat en lös hund. Det visade sig att den tillhörde stugvärden i Stendalsstugorna, som var på väg upp från andra sidan på splitboard.


Mattias och jag fick sällskap ner av hunden som verkade föredra skidåkare framför snowboard åkare :-) Hur som helst fick stugvärden gå en extra runda idag för att hämta sin hund på östsidan.

Känndes ok att inte gå på raceskidor i dag :-)


Mattias kollar flytet på nästa års Dynafit Cho Oyu

Efter Lill Stendalsfjället  tog vi skotern till vålåstugorna, där vi tog en snabbfika och parkerade skotern. Nästa topp var Vålåvalen. 


Kanske inte den första toppen man tänker på när man ska på topptur. Fjället var renblåst förutom en strategisk snösträng där vi fick in lite svängar.






söndag 10 mars 2013

En Östersunds klassiker

När fjällångesten kommer krypande finns det få fjäll som är så väl lämpade om man bor i Östersund som Drommen. Med öppna isvägar är det mindre än sju mil hit. För toppturssugna Östersundare är det lite av en klassiker.
   Under helgen har vi varit i Bydalen med bekanta till Matilda. Idag skulle de flyga hem till Stockholm så en förmiddagstur upp på Drommen innan avfart mot Frösön kändes lagom. Jonatan som gjorde mig sällskap gick sin första topptur någonsin och fick premiären avklarad i strålande sol.  Jonatan har tidigare vunnit SM guld i basket med Södertälje och kompenserade orutinen med långa steg och bra flås.

Det var ruggit hårt på fjället idag och ett par skarjärn hade suttit fint.

Jonatan på toppen

Spontana laviner har det gått på de flesta ställen i jämtlandsfjällen sista tiden, vissa av blocken var av ansenlig storlek och man fick en insikt i hur mycket snö som drivit in på vissa ställen.

Nervägen ovan trädgränsen var inte fantastisk. Från trädgränsen och neråt på östra sidan om Drommskåran, hittade vi riktigt fin skogsåkning i fin snö.

Jonatan hittade några fina svängar i skogen


lördag 9 mars 2013

Anarisfjällen

Lastade av skotern i Höglekardalen och satte kurs mot Anarisstugan. Satt och dagdrömde på skotern och lyckades missa avtaget mot Hosjöbottnarna. 12 km senare började jag fundera på vart jag var, tyckte att Anarisfjällen verkade lite låga :-) När jag tar upp kartan och inser vart jag är kändes det lite jobbigt. Fick försöka tänka på att det finns människor som faktiskt tycker det är roligt att åka skoter. 40 minuter senare är jag framme vid Anarisstugan och möter en pratsjuk stugvärd. Han hade nog inte träffat många människor sista tiden. Hoppas han inte sitter och tittar på "The Shining" på kvällarna, då kan det nog kännas lite ensamt där ute.

platten mellan Anarisfjällen och Oviksfjällen
Efter att parkerat skotern är det bara att ta sikte på Stor Anahögen 1423m. Förutom strålande väder bjöd turen på ytterligare två toppar; Aaresketjahke och Tjearmehketjoele.  Tyvärr var det mest blomkålssnö, halvbristande skare och vindskravel där jag åkte. Det finns dock flera fina åk, speciellt på Storanahögen. De kändes dock lite laddade efter all blåst och nederbörd som kommit på ett redan instabilt snötäcke.

Flera fina läsidor finns i massivet, men när man är ensam och osäker på hur stabilt det är får det vara. Något som kändes ännu mer rätt när man kom hem och fick höra om lavinen i Åre.

Nöjd med vädret, missnöjd med föret.

Tjearmehketjoele

Fina sluttningar med många fallhöjdsmetrar på Stor Anahögen. 



onsdag 6 mars 2013

snö, klippor och sol

När det snöar i Åre finns det en sak man kan vara helt säker på. Det snöar mycket mer någon annanstans. Någon annanstans är ett hemligt berg i nordvästra Jämtland. Ett ställe som erbjuder jämtlands bästa skogsåkningsterräng parat med mest snönederbörd.

Andos verkar nöjd med snödjupet

Efter snöstormen som dundrade in över jämtland i fredags var det inte läge att ge sig ut på kalfjället på söndagen utan fokus fick bli skogsskidåkning. Jag, Denny och Anders Olsson mötte upp Med Mattias Skantz och Hans från Dynafit på macken i Krokom. Efter att vi lovat att inte avslöja stället vi skulle till satte vi fart norrut.


Väl framme väntade 400 höjdmeter med smådrop, pillows och branta raviner. I Åre pratar man om "Zonen" Här har du tio  zoner på raken, garanterat oåkta med fetare features och mera snö. Är du här för första gången kan det vara svårt att få flyt då du inte bara kan ladda på alla kanter. Ibland är det 10-15 meter högt.

skönt med 118mm midjor idag.

Vädret blev bara bättre och bättre och efter första åket vart det en skön fika innan det började klia i benen och alla ville upp för en vända till.

Mattias på väg ner för ett typiskt parti av pillows

Denny på väg upp på andra varvet

ett av åken startar i en ravin med flera små dropp

Hans, Denny, Mattias och Andos


lördag 2 mars 2013

Dynafit Nanga Parbat 2014

Nästa vinter kommer Dynafit med ett par riktigt intressanta skidor, byggda med samma tänk som den populära PDG;n men med fokus på roliga åkegenskaper. Den ena, Nanga Parpat kommer med 80mm midja och en vikt på 1000g. Med ett brätte på 116 mm och både rocker och tapper upplevs den betydligt bredare.

1200gram i 171cm, med bindning och ställplatta.

Många av de turer jag gör har långa sega anmarscher och gärna vill jag hinna pricka av fler än en topp. Det har gjort att jag ofta går på riktigt lätta grejor, Dynafit Dy.n.a Evo pjäxor och Movment fish skidor. En uppsättning som verkligen levererar både uppför och på platten. Tyvärr levererar den inte lika bra utför. På hårda jämna förhållanden eller vårsnö är det ok, men i lite bristande skare och djupsnö kan man hålla sig för skratt. Så det jag har letat efter är en skida med lite mer flyt, men fortfarande smal och lätt nog att köra med evo pjäxorna och smala lättglidande hudar.

När Patrik Nordin och Mattias Skantz visade upp nästa års Nanga Parbat och storebror Cho Oyu (88mm midja) och behövde lite höjdmeter på skidorna så ställde jag gärna upp :-) Nu har jag hunnit kört dem i både hårt och vindpackat samt djupsnö och är riktigt nöjd. Skidan flyter riktigt bra och dess korta radie gör den extremt lättkörd i terräng som kräver lite kortare svängar. Att man kan ha så här roligt på en Dy.n.a pjäxa och en 1000grams skida är fantastiskt.  Det går fortfarande inte att jämföra med ett par Dynafit TLT 5:or och en rejälare skida, men jämfört med en raceskida är det ren skidglädje. När terrängen flackar ut och storleken på svängarna växer får man vara på sin vakt då den korta radien ibland bjuder på tvära kast, särskilt i "styrsnö".



Den här uppsättningen tror jag kommer bli min mest använda resten av vintern. Frestelsen att gå med så lätta grejor som ändå levererar så bra åkning gör att TLT 5:orna och Movment Bond-X skidorna nog kommer att få vila på lite fler turer.