Etiketter

tisdag 5 april 2016

hjärnspöken och brantåkning



Jag har under flera års tid haft en vision om att åka skidor ner för Synder-Storådörrsfjällets östsida. Enligt mig är det den största och brantaste linje man kan åka i Jämtland. Dessutom är den oåkt. Jag har ett flertal gånger varit där med ambitionen att köra den men fått åka hem med ogjort ärende pga dåligt väder. 
Synder-Storådörrens östsida. 
Idag när vi parkerade skotern och började gå in mot Storådörren var allt som vanligt i jämtland, en ok väderprognos som runnit ut i sanden och blivit till heltäckande moln. Jag var allmänt sur och det kändes som ytterligare en bom tur.


Sur och less på vädret på väg in mot Storådörren
Vi beslutade oss att ändå börja klättra upp till första isfallet för att få en bild av hur stort det var. Ganska omgående började det branta på rejält, snön på östsidan var blandat vindpackad och rätt hård. Men vädret gjorde att man knappt såg några konturer. Ungefär mitt på första snöfältet mätte jag lutningen till 54°, Jag tittade upp och visste att det skulle bli värre och snart skulle en brant travers komma varefter man skulle vara konstant rejält exponerad resten av tiden. Jag var helt enkelt skitskraj och ville bara hem. Jag ropade ner till Mattias att jag inte ville fortsätta. Mattias tyckte att vi borde fortsätta upp till traversen. Så då sa jag att han fick gå först. När Mattias kommit ngn meter längre än mig ville inte heller han gå högre. Vi kände båda två att det vore skitjobbigt att vända så här tidigt så jag klättrade upp i jämnhöjd med traversen och tittade vidare upp, det kändes som Mordor. Mörkt, kallt och brant. Fanns inte på världskartan att jag skulle gå över där.  Just då kände jag mig som en riktig fegis. Ville bara sportklättra på soliga klippor med välbultade leder och korta anmarscher. Kunde inte se någon glädje i det jag höll på med. Vi beslutade oss för att vända och nerklättrade till där vi satt på stegjärnen. Åter nere i botten av dalen var det två rejält stukade skidåkare som kände sig allmänt värdelösa.
Efter lite överläggning bestämde vi oss för att i alla fall klättra upp en bit på västsidan för att få något gjort. Vi hade ingen tanke på att det skulle gå att ta sig ända upp. 

Mattias på väg upp för första snöfältet som leder till rännan på väst sidan av Synder-storådörrsfjället.
Med perfekt snö och en värmande sol steg vårt självförtroende för varje meter vi kom uppåt. 50° lutning kändes plötsligt "bekvämt". Tänk vad lite sol, blå himmel och bra snö kan göra. Varje gång rännan svängde öppnade en ny väg upp sig och vi tänkte "en liten bit till kan vi klättra". Efter en dryg timme var vi strax under toppdrivan och kände oss sjukt nöjda. Tänk hur humöret kan svänga! Enda smolket i bägaren var att vi var sena efter att slösat bort massa tid på östsidan. Solen som nu hade kommit fram för fullt stekte på rejält och det började rasa en hel del is. Det var gött med hjälm och vi ville ta oss ner ganska omgående. Jag är säker på att med lite bättre tidsplanering och ett par säkringar så kan man toppa ut helt.  Får bli ett till besök!

När man når upp till rännans nedre del flackar det ut och blir mellan 40-45° ett tag

Ungefär  mitt i rännan brantar det till och smalnar av. 

Inte många meter kvar till toppen. Skulle varit skönt att toppat ut helt. Men fjället står kvar.


strax ovanför det smalaste partiet fanns en liten hylla  där vi gjorde ett snöankare, sedan åkte jag ner ca tio meter , repsäkrad och satte upp ett ankare från vilket vi firade förbi de värsta tio meterna.


Kanske att med lite mer snö skulle även detta parti vara åkbart. Nu tog vi det säkra först och firade  den värsta passagen.

från firningen och resten av vägen ner bjöd på brant och fin åkning.

m
en pissig start på dagen vände till en fantastisk dag. Linjen vi körde syns mitt på väggen.








måndag 28 mars 2016

Lekpark och kortfilm!

Förra helgen drog jag, Mattias, Lasse och Elin till Almdalen för att åka en ränna som de scoutat och försökt åka året innan men fått vända då det mest var is i den. Nu är snöförhållandena bra och tidigare under säsongen hade Henke Windstedt och David Kantermo varit där och kört den i bra snö.  Almdalen är ett av de snörikaste ställena i Jämtland, och har faktiskt flera gånger haft mest snö i Sverige. Terrängen är riktigt rolig men ganska låga fallhöjder. Som en "big mountain fun park".

Till Almdalen är det dryga 10 mil i bil och ca 9km med skoter från Östersund

Mattias på väg upp i rännans lägre del. 

På toppen av rännan kan man komma åt en ännu oåkt ränna som är som ett hisschakt. Typ 150cm bred och lodräta väggar på sidorna. Mattias passar på att ta en bild ner där.

20 cm lössnö ovanpå skare. Fint för första åkaren sedan hade snön rasat undan. 

Nedersta biten av rännan är en blandning av mossa, buskar, is och sten.

Rickard Westling gjorde en kortfilm från när vi var i Lillådörren som jag delar här. En kanon dag förutom en rejäl fastkörning med skotern...






lördag 19 mars 2016

Gruvfjället

För två säsonger sedan var jag och David Nordblad in i Storådörren och gjorde ett par toppar. Vi körde tillbaka hemåt via lillådörren. Där såg vi en fantastiskt fin ränna upp på gruvfjällets västsida. Tyvärr var vi redan lite sena och bestämde att den skulle få vänta till en annan gång. Jag visade Mattias Skantz bilder på rännan och tre dagar senare var han och Lasse Colin där och körde den. De döpte den till "Westlingsrännan" Nu två år senare blev det äntligen av. Plan A var att göra ett "tredje gången gillt" försök på Storådörren. Tyvärr var det tjockt med moln inne i Storådörren och solen hade inte hunnit värma på snön något. Vi valde att gå till Lillådörren och köra den rännan i stället då det inte var lika väderberoende. Under tiden klarnade det upp och denna ränna som är västvänd till skillnad från stormdörrens östsida, hade hunnit börja mjukna upp. Vi fick ett fantastiskt fint åk, i en av jämtlands längsta rännor!

Ett envist moln hade parkerat i Storådörren

Gruvfjället ligger högt på listan över bra skidfjäll i Jämtland. Här syns "westlingsränna" tydligt. Östsidan ner i Lunndörren bjuder även den på ett par fina rännor.

David njuter av perfekt dagsmeja i översta biten av rännan. 

Dagens egentliga mål, var att köra denna sida, kan nog behövas lite mer snö...

Kändes som en kanonstart på Vårvinterturerna!






fredag 18 mars 2016

6-Pack och branta rundan

Förra helgen var det dags för King of 6-pack i Storulvån. Planen var att köra tillsammans med Rickard Westling. Tyvärr vart det inget race för oss. Veckan innan hade jag kört fast med skotern och dragit till ngt i ryggen. På det vart det 130 mil i bil, som inte gjorde det bättre. Så jag var tveksam till start hela veckan. Det gick helt ok att gå, men så fort jag verkligen tryckte på så kändes det dåligt. Valde på morgonen att hoppa över. Rickard hade kommit hem från alperna klockan ett på natten och var inte svårövertalad att vi skulle ta "storskidor" och köra branta rundan i stället. Matti Rapila Andersson hängde oxå på. Vädret var galet bra och vi fick en kanondag!

Matti och Rickard på väg upp för Geten, sedan Nordsidan ner.  

Sydsidan på Sönner hade hunnit få lite dagsmeja och bjöd på fantastisk åkning.  Foto: Matti Rapila Andersson

Foto: Matti Rapila Andersson

onsdag 24 februari 2016

Östsidan Dörrpiken


Förra veckan var det fullt upp. Blev turer till Lill-Stendalsfjället, Hundshögen, Dörrpiken och Sånfjället. Den finaste turen var till Dörrpiken på fredagen i episkt bra väder. När jag var där senast kollade jag in en linje som såg fin ut. Lagom brant och en bra "uppvärmning" för brantare åk senare på säsongen. Denny Calvo och Mattias Skantz hängde på.


Skoter från Valbo till Dörrsjön, sedan skidor till Dörrpiken

Skidåkningen ner till dörrpiken från topp 1130 är bitvis riktigt rolig med raviner och små drivor. Dörrpikens östsida i bakgrunden.

Linjen som vi klättrade och körde. Det finns potential för flera oåkta linjer på denna sida. 

Denny på väg upp. Extremt bra snö att klättra i. 

Skönt med konkava linjer!

Snön var bra uppför, men extremt svårakt nerför, så fort man tryckte ifrån så brast skaren. ett par dec lössnö eller lite dagsmeja och det här hade varit ett riktig bra åk.






onsdag 17 februari 2016

Nya tag och snörapport...

Har varit lite lat med uppdateringen nu på slutet. Så här kommer en liten uppdatering på några av de sista turerna. Innan tävlingen i Björnrike hade jag varit hemma med Mio som varit sjuk och kände mig lite seg, men körde ändå. Det resulterade i en tveksam tredjeplats då det var många som körde fel, inklusive mig själv samt en rejäl förkylning med hög feber.  Efter det vart Pelle sjuk... Så jag har inte turat så mycket som jag velat. Men nu är jag på banan igen!
I Januari var det klent med snö i västfjällen. Det resulterade i många resor till fjällen runt Mjölkvattnet. Här är vi på väg mot Himmelsraften.

Mera Himmelsraften

På väg mot Bergsjöklumpen

Kyrkstensfjället sett från Stor Anahögen, där vi hittade riktigt fin snö. 

Mårdsundsrännan på Västfjället innan helgens snöfall. extremt dåligt!

Efter helgens snöande drog vi till Lill Stendalsfjället med stora skidor och hopp om fin åkning. Det uteblev. Fortfarande lite snö i centrala fjällen, och vinden hade tagit det mesta.

En av Lill Stendalsfjället förtoppar. Riktiga toppen är inne i molnen.

I går drog vi till Hundshögen då Oviksfjällen skulle fått mer snö. Jag trodde på vindpackat och tog racerskidor efter gårdagens hårda förhållanden. Fel! 

Vi hann reka nordsidan som bjuder på två fina linjer.

Sittfika!