Etiketter

tisdag 29 januari 2013

aiguille de mesure, östsidan

Markus och jag kunde inte riktigt släppa Aiguille de Mesure utan bestämde oss för att ta oss dit en gång till. Det är alltid tilltalande med en linje som går från en topp, relativt rakt i falllinjen. (Se bild tidigare inlägg) Vi tänkte följa Anselme Bauds råd i dag och runda Encranz på sydsidan och inte ta några senvägar över okända col. Tyvärr så var det World Freeride Tour i Flegere idag och när vi kom till liften ringlade sig kön långt utanför kabinhuset. Det var dara att köra upp en bit i dalen och börja gå från vägen i stället. 1130 bökiga höjdmeter senare är det stopp. Markus och jag är rejält trötta och hungriga efter en croasant med nutella och att ha spårat upp i djupsnö. Vi bedömer att vi har ca 150 fallhöjd kvar till toppen och att dessa delvis är klättring på klippa med snöfält på slabar där emellan. Säkert minst en timme kvar. Hade vi fått ta liften så hade vi varit här två timmar tidigare och med minst 500 fallhöjd mindre i benen. Nu bestämmer vi oss för att ta det säkra före det osäkra och ge oss av ner mot Le Buet där Denny och Andos väntar efter att gått till Comb de Encranz och sedan hämtat bilen.

Första 600 fallhöjd gick på en ås som vart brantare och brantare och slutade med att vi fick boota i 45-50° i djupsnö.

sista biten upp mot toppen, vi vände ungefär mitt i bilden.

lördag 26 januari 2013

Col du Passon

Col du Passon är en klassisk fin skidtur från Argentiere bassängen. Ett bra alternativ för några trötta svenskar resonerade vi. Vid 11.30 tiden klev vi av på Grand Montes toppstation. Två timmar och 45 minuter senare var det daxs för en kaffe för mig och Denny i Le Tour. De andra körde lite mer livsnjutning och tog en fika i solen på vägen upp. (Denny och jag orkade inte göra något fika på morgonen, det är tråkigare än att diska att göra matsäck :-))



Denny på väg upp sista biten i rännan som leder upp till passet

Från passet fick man en tydlig bild av åket som jag och Markus åkte igår.
Glaciären som leder ner till Le Tour

torsdag 24 januari 2013

fel, men rätt.




För två år sedan körde vi North-East Couloir på Aiguille de Encrenaz. Ett D klassat åk med en firning på mitten, åket kommer ut i Comb de Encrenaz och följer sedan dalen ner mot Le Buet. Åkningen i Comb de Encenaz var extremt bra och att snön skulle vara bra var vi rätt säkra på då vi redan lagt två dagar i skogen nedanför. Markus och jag hade också en plan på att kolla in nordsidan på Aguille Morris samt östsidan på Aguille de Mesure, D+,  så vi hade med rep, yxor och järn för att eventuellt kunna klättra upp något av åken.

148.a är North-east couloir, 149.c Nordsidan Aguille Morris och 150 är östsidan Aguille Mesure
Enligt vår "bibel" (Mont Blanc and the Aguilles Rouges- a guide for skiers av Anselme Baud) så var det enklast att ta Flegere och Index liften upp och sedan traversera under alla toppar och runda Aguille Encrenaz för att sedan gå upp till passet (149 på bilden). När vi hunnit en bit ser vi ett pass som går upp på sydsidan och enligt våra beräkningar borde komma fram på andra sidan Col de Encrenaz och därmed låta oss slippa runda hela berget. Rätt men också fel skulle det visa sig. Hade vi hållit till vänster i passet skulle vi kommit till en bowl som sedan lett oss till Col de Encrenaz, nu höll vi höger och när vi kom upp var det en två meter bred konvex ränna ner på andra sidan.


Jag ropade ner till de andra hur det såg ut och att jag inte hade en aning om vad som väntade. Dock fanns det ett spår ner så helt kört borde det inte vara. Markus som oxå hade med sig sele, yxor och järn kom upp. De andra vände ner och fick ett superfint åk ner i passet igen (comb de beugeant skulle det visa sig att det var) Jag och Markus chansade på att vi skulle ta oss ner i rännan, i värsta fall fick vi ta fram repet, och i allra värsta fall sätta på järnen och klättra upp igen. Det visade sig att efter ca 100meter  planade det ut lite och vi fick ett riktigt fint åk ner. När vi väl var nere och mötte upp med de andra var det slut på krut och Aguille Mesure får vänta till en annan dag. Vägen ner till Le Buet var superfin och betydligt roligare än den vanliga vägen ner genom Berard dalen.  



Direkt från Index liften går en av Chamonix populäraste turer. En ganska lätt tur som drar till sig mycket folk.  Skönt att slippa trängas  där idag. (Samtidigt roligt att intresset är så stort en vardag i januari)

Betydligt finare upp i Comb de Beugeant.

Andos med Col de Belvedere i bakgrunden.



onsdag 23 januari 2013

"Dynafin"


Om man har kört av tre låsanordningar på sina Dynafit frambindningar och är en händig kille som Markus Wassdahl så är det dags att konstruera ett skydd. De flesta jag känner kör med dynafit bindningar som enda bindningar, även med styva pjäxor och skidor med 115+ midjor. Då kör man med bindningarna i låst läge för att de inte ska "tjuvlösa". Resultatet blir att låsanordningen smäller av lite då och då, särskilt om man kör i skog och fastnar i översnöade grenar. Här är Markus prototyp "Dynafin 1.3", nu i aluminium med en vikt på 29 gram. :-)

tisdag 22 januari 2013

inget annat än overkligt.

På Italienska sidan av Mont Blanc finns en liten pärla av sällan skådat slag, Helbronner. Betydligt mindre känd än sin franska motsvarighet, Aguille de Midi. Här finns en lift som tar dig upp till 3462meter. Inga pister, bara glaciärer, stup och högalpin miljö. Här finns inga skidåkare som bär skidorna bakofram. Jag skulle gissa att i den här liften är andelen riktigt duktiga skidåkare högst i världen. Detta är Nirvana eller helvete beroende på förhållanden. I dag var det nirvana. Blå himmel och massor med snö.

Vi startade dagen med Toule glaciären. Marcus och jag hade ambitionen att efter det åka Marbrees couloir om förhållandena skulle vara bra. Tyvärr var det så bra att ingen ens tänkte på att ta upp kameran.

Toule glacier
På Toule glaciären var det 40-50 ärliga centimeter med kallpuder. Här körde vi  två varv, I liften på tredje varvet såg vi att det hade kommit några spår i Marbrees så jag och Markus satt på stighudarna och började gå mot insteget. Ett exponerat åk på 2200fallhöjd med en start på 45° i 50cm nysnö är inget man vill lägga första spår i. Nu visade det sig vara mer än 50 cm kallsnö där och Markus och jag fick vårt livs åk. Ingen av oss har åkt så mycket snö i sådan brant terräng förut. Sara, Andos och Denny tog ett varv till på Toule glaciären. När vi möttes upp för en kaffe nere vid liften var vi alla galet nöjda.

Marbrees couloir

söndag 20 januari 2013

comb de encrantz


Lite trötta ben idag och utlovat dåligt väder gjorde att vi satt ribban lågt. Snabbt stigande temperatur och mycket vindtransporterad snö gjorde att vi valde skogen idag. Vi åkte upp mot Le Buet och knallade upp i Comb de Encrantz. Vädret vart aldrig dåligt, utan snarare bättre och bättre och vi fick en riktigt grym dag.

Måste också visa upp en ett roligt omslag på Petzl katalogen.


fredag 18 januari 2013

mjukstart, nja...

Första dagen nere i Chamonix. Stötte ihop med Jimmy Halvardsson i går kväll, han hade precis kommit ner från Tromsö och ska vara här och jobba en månad. Idag och i morgon hade han dock inga gäster så vi bestämde oss för att köra ihop idag. Alla var lite ringrostiga och tänkte att en mjukstart kunde vara ok. Vi inledde med ett åk ner genom skogen från mittstationen på Midi. Det har snöat mycket här på slutet och översta delen bjöd på halvmeterdjupt kallpuder. Sista 500 fallhöjden var dock susabäck i kubik. Väl nere var det ingen som frös och vi förklarade uppvärmnigen avklarad och drog till Brevent för att köra ENSA couloir.

ENSA couloir är den mest tydliga couloiren i skuggan.

När vi kom fram till insteget var det en del folk som firat ner innan oss och det var en rejält uthasad ränna ner första 20 meterna. Vi beslutade att det snabbaste var att plocka fram repet och fira ner istället för att sidsteppa ner.

insteget till ENSA


Efter Ensa var vi rejält slutkörda i benen men ett åk till fick det bli. Så det vart en repa på "hotellfacet". I morgon tror jag vi kommer vara rätt möra.




fredag 11 januari 2013

ljuset i tunneln?


Har nu varit sjuk i snart en månad, en riktig skit förkylning. Inte så att man kan stanna hemma med gott samvete men inte så att man kan träna. Den 2 Februari är det SM och jag skulle ha använt den här månaden till kvalitetspass. Jag såg fram mot en kamp mellan oss "gubbar" i H40, Men just nu känns det som jag får var glad att komma till start. Suck.

För en vecka sedan fick jag rådet av Patrik Nordin att gå till Öron Näsa Hals Praktiken i Östersund för att kolla så det inte var någon bakterie som härjade, han hade nämligen drabbats av något liknande i fjol och fått antibiotika. Jag fick en tid samma dag och de gjorde lite tester, I tisdags fick jag reda på att det var en bakterie och en antibiotika kur är nu inledd. Kan det vara ljuset i tunneln? Kände mig lite bättre i går och drog en liten tur till Mjölkvattnet. Kanske inte smart, men jag behövde något annat att klättra på än väggarna här hemma. Gick super super lugnt, 2,5timmar för 700 fallhöjd måste vara det långsammaste jag gått uppför ett fjäll någonsin. Kunde ändå känna att vila hade varit bättre.... Nu ska jag tillbringa resten av helgen i soffan och vara frisk på måndag! Sen kanske det kan bli lite liv på den här bloggen igen.

Vart ligger jämtlands "Rogers Pass"? Den frågan fick jag av en kompis förra veckan. Rogers Pass måste vara lite av toppturandets "The Holy Graal" Massor av snö och suveräna tur möjligheter. Mitt förslag ligger 12 mil i bil och 1mil på skoter, från östersund och är Mjölkvattnet. Runt denna sjö finns det massor av fina skidfjäll med Himmelsraften och Mjölkvattenfjällen närmast. Dessa fjäll erbjuder nästan 700 fallhöjd med mestadels bra kvalitet. Här finns allt från riktigt branta linjer till fin crusing. Det är också ett bra "snöhål".

Himmelsraften i fint morgonljus. Här finns några riktigt finna rännor.