Etiketter

måndag 28 december 2015

mera Mjölkvattnet...

Efter en förkylning och massa julmat vart det en tur till mjölkvattnet igen i går. Lägger upp några bilder. Fantastiskt bra snö och rolig åkning. 

På väg mot sydostbranten på Mjölkvattensfjället.



Superfin snö och magiskt ljus


Vi varvade sydostbranten ett par gånger. Värt varenda steg!



måndag 14 december 2015

Fina snöförhållanden kring Mjölkvattnet!

Jag har försökt följa väderleksprognoserna för Mjölkvattnet under sista månaden och som vanligt har de visat 2-3 gånger så mycket nederbörd som exempelvis Åre. Så förhållandena borde vara acceptabla resonerade vi och drog iväg på en rekognosceringstur till Mjölkvattenfjället. Plogvallarna växte för varje kilometer vi närmade oss Långsådalen och väl framme var det fulla vinterförhållanden, bara lite drygt elva mil från Östersund!

Matilda och David på väg upp mot Mjölkvattenfjället
När vi parkerade skotern nere vid Mjölvattnets strand var det inga problem att köra ner stavarna 50cm i snön, sedan vart det mer snö ju högre vi kom. Uppe på kalfjället var det vindpackat men jämnt. Med jämtländska decemberturer som måttstock måste man säga att det var klart över förväntan!

Turen tog lite längre än planerat och sista biten gick i skymning. 
Ett av mina favoritfjäll i Jämtland, Himmelsraften. Ger nästan lite norgevibbar När mjölkvattnet ligger öppet.



onsdag 2 december 2015

Toppturspremiär i Borgafjäll

Just nu har Borgafjäll mest snö i vårt närområde (om man kan kalla 27mil för närområde). Förra veckan drog jag och Denny Calvo dit för att få ihop lite höjdmetrar och kanske hitta lite fin snö. Vädret var blandat med allt som försäsongen kan erbjuda i form av snö, vind, regn och lite sol. Vi hann gå ihop några tusen fallhöjd och dessutom hitta fantastiskt fin åkning på nordsidan av Jengen. Snötäcket var helt ok, men det saknades botten då det mesta kommit utan några varmgrader. När vi gav oss av hemåt i fredags så var det plusgrader och regnade i byn, så med lite tur var det blötsnö på fjället, som fastnade kvar. Borde kunna vara riktigt bra där nu.
I bakgrunden syns Bastunäsfjället, ett sällan besökt fjäll i norra jämtland.

Denny på väg mot Jengens förtopp, dess nordsida var veckans bästa åk. 

Borgahällan

fredagen bjöd på regn och iskana de lux, skulle tagit med snökedjorna...

tisdag 1 december 2015

Korsika och GR20

Efter Chamonix var det åter lite jobb hemma i Östersund, sedan drog vi på en lite sverigetrip med sportklätterfokus. Vi han besöka en del fina nya klippor, där Örnberget och Seglora överraskade mest positivt. Örnberget ligger förhållandevis nära Matildas föräldrar så där blir det nog många besök till sommaren igen.
Vitturn, Liten överäskande fin klippa i Dalarna.


Örnberget bjöd på allt från lätt till superhårt.

Då det inte vart någon klätterresa till Mallorca i år pga Matildas studier så bestämde jag och Denny oss för att åka till Korsika och springa GR20. En dröm som vi bägge haft ett tag. GR 20 är lite av en myt i trailrunningvärlden. Europas hårdaste och mest spektakulära vandringsled. Leden är 180km lång men ändå uppdelad i 15 dagsetapper med hyttor däremellan, det säger lite om höjdskillnaden, ca 12500m. Terrängen är extremt tuff för att vara en vandringsled. Bitvis är det mer som en alpin kamvandring, eller en via ferata. Ibland låg vi på 35-40min/km trots att vi inte drog benen efter oss!

Mellan varje etapp fins det hytter som serverar mat och erbjuder ett enkelt boende. Dock är det väldigt begränsat med liggplatser så vi sprang med tält, sovsäck och liggunderlag.

Lägg till bildtext

Haut Asco, en skidort i Medelhavet! Kändes lite konstigt att komma ner till skidliftar.

Vi fick låna ett fantastiskt tält från MSR, Reflex Carbon, som kommer ut på marknaden till sommaren. 800gram för två personer för ett dubbelvävstält är galet!

Hyttorna var spartanska och här är dusch och toalett huset på en av dem.

Totalt vägde sovsäck, liggunderlag och min halva av tältet in på 1200gram. Jag sprang med en Salomon löpväst på 5 liter. 

Förnödenheter transporterades med åsnor längs lederna.

Lite badrast i det fantastiska landskapet.

söndag 22 november 2015

chamonix

... efter Kroatien var vi hemma tio dagar innan vi drog ner till chamonix, där mötte vi upp med Anette och Joel. Efter ytterligare en vecka anlände även Mattias och Sabina Jaktlund med familj. Fokus var lite klassiska klippturer och fina löpturer samt Mont Blanc Maraton. Anette jobbade på en artikel med Gaston Rebuffat som inspiration så det vart en del turer ur hans bok. Matildas föräldrar var med första veckan och passade Mio, så Matilda och jag kunde göra en del turer tillsammans. Totalt sett två grymt roliga veckor!
Anlete och Joel på toppen av Aiguillete de Argentiere 

Anette på Aiguillete de Argentiere


Anette, Joel och Matilda på en av alla fina stigar

Tyrolertraversen på Clocher traversen

Matilda Boåldrar i Bossonskogen

Joel på Pyramide du Tacul

Anette på samma tur, slutade med att vi missade sista kabinen ner från Midi...

lördag 14 november 2015

Snart vinter igen

Det känns som vintern inte riktigt vill släppa till, men nu börjar det äntligen bli vitt i fjällen och skidåkningen närmar sig. Tänkte sammanfatta vad som hänt sedan sist. När jag skrev sist var det dags för filminspelning med Black Diamond i vad som skulle bli One Seven Eight, en film om projektet att  bestiga och skida alla 178 fjäll i Jämtland/Härjedalen.


Efter vi var klara med filminspelningen var det en "hemma" vecka. Sedan drog jag, Mattias Skantz och Mårten Pettersson upp till Sarek för att göra ett försök på Stora Sarektraversen. En av de turer som jag sett fram emot mest på hela säsongen. Tyvärr såg väderprognosen halvdan ut. För att göra ett försök ville vi ha ett stabilt högtryck. Dessutom vaknade jag upp första morgonen med feber. Så för mig vart det till att hänga i husbilen i en vecka... Mårten och Mattias gjorde ett försök trots tveksamt väderläge och fick avbryta efter första toppen. Trots det vart det ca 70km och 20 timmar på skidorna. Att göra alla 10 topparna som dessutom innebär en hel del teknisk terräng lär ta ett tag. 

Mårten och Mattias tittar igenom kartorna


för min del var det en seg vecka på parkeringen vid stora sjöfallet


Efter Sarekresan ställde jag undan skidorna och drog till Kroatien med halva släkten. Fina stigar och bra löpning med en massa ormar bjöds det på.

Precis utanför huset började lederna, den här byggdes av Napoleon och var 27 hårnålar och dryga 300 höjdmeter upp till toppen. Det vart många kvällsvarv upp här...

Sedan var vi hemma och jobbade en sväng innan vi drog ner till Chamonix, men det tar jag nästa inlägg.



söndag 26 april 2015

Syltraversen i perfekt väder.

Nästa vecka kommer Black Diamond hit med ett filmteam för att göra en film om mig. Kändes lite oväntat när de ringde tidigare i vintras och vill göra den här filmen. Temat kommer vara "ski Mountainering" och hur man får ihop livet med barn, arbete och samtidigt hinna vara mycket till fjälls.  Vi har planerat att filma en del i Sylarna och jag kände att det vore bra att hinna reka lite innan vi åker upp.  Mårten, Mattias Skantz och jag planerar dessutom en lite längre tur i Sarek senare i vår. Så lite extra mil i benen är alltid bra. 

Mårten på väg upp mot första tempelpinnakeln
Jag ville vara tillbaka i hyfsad tid till Östersund, så det vart en tidig morgon. Väckarklockan ringde redan 03.45. Efter att hämtat upp Mårten i Åre startade vi från Storulvån kl 06.40, sedan var det bara att mala på. Tanken var att hålla ett jämt och stabilt tempo, som vi skulle kunna hålla dubbla distansen om det behövdes. Vi passade oxå på att stanna och äta varm mat efter 8 timmar för att känna hur mycket extra energi det gav i förhållande till hur lång tid det tar med snösmältning osv. I övrigt bar vi med oss vad vi kommer att behöva i sarek. Så man kan säga att vi var "överpackade" för syltraversen. Vi körde till exempel med dubbla yxor och ett rätt stort säkringsrack.

Första tempelpinnakeln
Totalt tog det ca 10 timmar och 30 minuter från storulvån tur och retur. Vädret var magiskt bra, och det var fantastiskt kul att äntligen få göra den här turen i bra väder!

firningen efter första pinnakeln

Lägg till bildtext





lördag 25 april 2015

Överraskande bra fjäll!

Förra veckan var jag i Gäddede för att avsluta projektet med topparna. Då onsdagen gick åt till att djävlas med fastkörningar av bilen så blev det två toppar kvar till torsdagen, båda relativt långa. Jag startade tidigt på morgonen från Brattli strax utanför Gäddede i lätt snöfall och låga moln. Därifrån var det 22km på skoter till Jougdaberg där jag parkerade skotern och då hade vädret klarnat upp. Fiskåfjället är ett fantastiskt fint skidfjäll. riktigt långa åk, upp till 740fallhöjd! Flera fantastiska bäckraviner och skogsåkning som är bland det bästa jag sett i jämtland.

Fiskåfjällets förtopp Pliehkie, skulle kanske kunna definieras som egen topp?

Nästa topp var Munsfjället, en topp som mest legat i moln hela veckan. Ursprungsplanen var att gå från Munsvattnet, men jag vägrade ge mig ut på de vägarna igen efter gårdagen. Så jag gick från Lillvattnet. Vädret hade då hunnit blivit sämre, men fortfarande så höga moln att man såg toppen. Totalt vart det lite drygt 40 km i dag och ca 1500fallhöjd.

Någonstans i molnen ligger munsfjället.

fiskåfjället

Munsfjällets topppyramid.


lördag 18 april 2015

skitvägar!

Idag stod två toppar i hotagen på schemat, det stora Munsfjället och den lite mindre Väjrakliehpie. Bägge i norra hotagen. Planen var att ta mig till Munsvattnet söder om Munsfjället och därifrån göra bägge topparna.

Tyvärr hade jag ingen karta som täckte hela vägen från Gäddede till Munsvattnet, men hur svårt kunde det vara att hitta, det finns ju Google! En timme senare står jag på en snöig skogsbilväg som mäter ungefär fem meter i bredd. Med en 6 meter lång tvåhjulsdriven husbil med släp. Mobiltäckning? Nix. Det är bara till att börja lasta av skotern och dra runt släpet. Enkelt. Det svåra är att vända bilen då vägbanken bara är ca 4 meter + en halvmeter med översnöat dike på varje sida. Jag har ingen lust att glida ner i diket med ett av hjulparen. Då är det nog färdigt för i dag.

1.5 timme senare är jag runt med bil och släp. Nu inser jag att det är läge att skaffa en karta. Så åter till Gäddede... Ytterligare en timme senare är jag äntligen på rätt väg. Vägen är bitvis sunkig och spårig lervälling eller spårig iskana beroende på höjd och om den ligger i skuggan. Jag möter en Fyrhjulsdriven bil med släp och frågar honom om det går att ta sig hela vägen fram till Munsvattnet med tvåhjulsdrift. Efter lite betänketid svarar han ja. Jag har ingen lust att gå 40km extra idag så jag kör på. Efter ungefär 10 km tar det stopp i en snöig och isig uppförsbacke. Skit! Att backa hela vägen tillbaka med släp känns inte realistiskt. Så  dags för en ny vändning. Denna gång slutar det med bakhjulen fast i diket. Med spade, rep och skoter  har jag efter ca 2 timmar fått loss bilen. Nu är klockan snart 2 och jag har strulat och jävlats i 6 timmar. Börjar bli duktigt less.

Nu ställer jag bilen och kör resten av sträckan med skotern, trots långa partier med barmark.  Vid tre tiden börjar jag äntligen gå mot Väjrakliehpie. Munsfjället har jag gett upp för dagen.

dagens första vändplats.

23km senare är jag åter vid skotern. Mentalt less. Stressat på rätt rejält då jag inte haft någon GPS pga batteritorsk. Ville kunna använda mina spår för att hitta hem igen, då jag visste att det var dåligt väder på väg in igen och terrängen var vågig och svårorienterad. 


Väjrakliehpies östvägg i bakgrunden.

Åter i Gäddede blir det tidig kväll. Två långa toppar i morgon. Hoppas på sikt, då jag fortfarande kommer vara utan gps.

fredag 17 april 2015

Silkentjahke

Nu har vi fått vända 2 gånger på detta face. Förra fången med bara 20 meter kvar till toppen. We will be back!

Det har blivit långa dagar i norra jämtlandsfjällen, jag har varit för trött för att orka skriva och försökt fokusera på att äta och komma i säng efter turandet. Nu är jag hemma i stan igen och ska försöka skriva i kapp. Efter Stekenjokk parkerade jag på en P-ficka utanför Gäddede. Kl 7 på morgonen kom Mattias Skantz förbi, han hade startat kl 4 på morgonen från östersund. Det var dock sovmorgon för honom med tanke på att han gick upp kl 2 natten innan för att hinna tura i offerdal innan jobbet. Fokus!

Dagens mål var att få till en första nedkörning på silkentjahkes sydöstvägg. totalt 730 fallhöjd, varav 400 är 40-55°. Tyvärr hade det snöat och drevat in rejält med snö under gårdagen och hela sidan kändes ordentligt laddad. så det blev en enklare variant istället. Efter det passade vi på att köra Mellanskogsfjället och Noerhte Sjnjaptja.  

dagen började i solsken och slutade i blåst och mulet.
För övrigt följer jag med spänning keb klassic https://keb classic. Vilket startfält! Jag hade verkligen velat stå på den startlinjen! Men man får prioritera den här tiden på året.