Etiketter

tisdag 7 februari 2012

Stanna! Stanna! Stanna!!!

För några år sedan var jag med om en forsränningsolycka, där jag mer eller mindre omtöcknad lyckas kravla mig upp på stranden efter att befunnit mig i vad som närmast kan beskrivas som en tvättmaskin. När jag lyckas ställa mig upp ser jag en bekant ligga och snurra i en vals. Alla guider är upptagna med att rädda folk till höger och vänster. Jag är vid det tillfället helt säker på att jag ska få se en människa dö utan att kunna göra något åt det. Idag hände det igen.



Vädret fortsätter att vara kallt. Så att hika nordsidor känns inte så lockande. Vi satsade därför på ytterligare en tur i Aiguilles Rouge, Point Alphonse Favre på 2788m och ner mordsidan via Mort Glacier. Vi kommer med andra eller tredje kabinen upp från La Praz. Index liften går åter så rätt snart är vi högst upp i systemet. Slänger på hudarna och börjar spåra upp mot colet, de tidigare spåren har drivit igen och det är rätt hårt. Av med hudarna och en travers längs sydsidan av Aigulle du Belvédére tills man kommer till den tydliga stora rännan som man ska upp för.

Rännan upp på Aiguille du Belvédére
Här var det oxå hårt och stabilt, bitvis ganska jobbigt med breda skidor. De spår som fanns övergick ganska snart i en Boottrack vilket var rätt skönt. 


Sista biten upp är en kort kamvandring innan det planar ut ett litet tag, sedan brantar det på igen när man ska upp på förtoppen.


På förtoppen får man en bra överblick över toppen av åket. Det såg ganska bra ut, relativt jämnt och inte så mycket vindskravel. Kanske skulle vi med lite tur ha 3-4 cm med "grepp" snö att svänga i. Att det skulle vara löst fanns inte på kartan efter allt hårt vi kört senaste dagarna. Det hade ju varit betong på nordsidan av Col du Belvédére och det här var samma aspect och höjd.

toppen av åket sett från förtoppen.

Av med stegjärnen och på med skidorna igen för en kort men fin sista bit upp till toppen.  Denny får börja åka, det visar sig vara lite vindpackat men bara ett tunt skikt och sedan 10-15cm löst under.



Det ser helt enkelt rätt bra ut från min punkt på kammen. Då släpper hela skiten. Big time. Från kant till kant. Brottkanten är inte särskilt djup. Kanske 15-20cm men allt dras med och trycks ihop mot mitten då hela åket är lite skålformat. Jag ser Denny fara med och tänker att han måste få stopp innan första klippbandet kommer. Nu axelererar det hela ordentligt och jag ser bara Dennys ena skida sticka upp när han far över kanten på klippbandet som är 10-15meter högt. Nu dör han tänker jag, och jag kan inte göra ett skit. Slår han inte ihjäl sig så kommer han få all snö över sig efter klipporna. Efter en kort stund dyker han upp igen, vid liv. Nu har han åkt med 3-400meter och är på väg mot nästa klippkant som är betydligt större. Jag hör mig själv säga stanna, stanna, stanna! Denny har hela tiden pumpat sig utåt ur lavinen med skidorna och lyckas komma ur precis ovanför klipporna. Jag ser att han verkar ok. lavinen som började som en grund flak/lössnölavin har nu utvecklats till en ren lössnölavin och dundrar på hela vägen ner till botten av Bérard dalen i ett snörökmoln som måste varit 200 meter högt. Hela lavinen måste varit 2km lång. När allt är stilla sätter jag av neråt längs kammen för att inte orsaka ytterligare en lavin.


 Väl nere hos Denny visar det sig att han har klarat sig utan en skråma. Han har tappat ena staven och ena skidan. Skidan kan jag plocka upp på vägen ner och staven hittar vi ytterligare ca 100 meter ner. Helt otroligt. På bilden ovanför kan man se Dennys ingångsspår och det stora klippparti som han for över.

Jag och Denny har tillsammans bokstavligt talat tusentals skiddagar, vi har läst flera böcker om laviner, gått kurser och är inte dumdristiga, så hur kunde detta hända? Det berodde inte på något felaktigt beslut, utan bristen på beslut. Vi hade nog undermedvetet blåst faran över efter klättringen upp. Vi hade rört oss i stabil snö i tre dagar och haft stabilt väder. Så vi tog oss inte tiden att stanna upp och göra en ny bedömning för denna sluttning.  Vi kände oss för säkra. Slutsatsen är att hur mycket erfarenhet och kunskap man än skaffar sig kan man aldrig vara 100% säker i sådana här miljöer. Man måste konstant värdera och reflektera över sin situation. 

2 kommentarer:

  1. Skönt att det gick bra för er! Bra analys och tänkvärt!

    Var försiktiga! //Arvid

    SvaraRadera
  2. Skönt att det gick bra! Var rädda om er. Läskig läsning.
    //Fredrik Alverland

    SvaraRadera