Vid målgången i lördags var kroppen full av endorfiner och när jag fick frågan om jag ville hänga på Staffan upp på Doulpagorni på söndagen så tyckte jag det lät som en kanonidé. När jag vaknade av att klockan ringde kl 08.00 på söndagen kändes det inte lika bra... Jag lånade ett par lite bredare skidor av Emil och satte av mot toppen tillsammans med Staffan, Sara och en kille som hette Stefan och fått bryta tävlingen i fredags då hans partner blivit sjuk.
Benen kändes inte pigga, men efter 2.15h var vi på toppen. Vi satte upp ett kort rep och skottade bort lite av drivan. Snön såg stabil ut och jag började fira ner. Solen hade värmt upp ytan igår och nu var det en liten skorpa på ytan. Staffan hittade ett insteg från sidan och körde utan att fira. Bra gjort.
När vi kom ner från instegsrännan var snön bättre och åkningen i grytan var perfekt. Exitrännan var bland det bästa jag kört i år. 30-40cm kallpuder i lagom brant terräng. Var verkligen värt att skjuta på vilodagen en dag till :-)
 |
| Inne i grytan |
 |
| utstegsrännan |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar