Birgerssons bensin

Efter att stått i regnet med 350kilo skoter i en bäck i början av säsongen bestämde jag mig för att köpa en lättare skoter med högre kammar. Det är ofta jag är ute ensam och det är en trygghet att ha en skoter som inte sätter sig så lätt, och om den gör det är hyfsat lätt att få loss. Om den dessutom startar när man ska hemåt efter en tur är det ännu bättre. På väg hem från nästa tur satt jag och diskuterade med Lasse Collin som jobbar som pistör på Skistar vilken den optimala skotern skulle vara. Han har kört en uppsjö skotrar i jobbet och tyckte att den bästa var en Lynx Ranger. När vi sedan stannade till på Birgerssons i Kaxås för en kaffe så stod det en Ranger där. Nu står den i min släpvagn.

Om någon sagt att jag skulle äga en skoter för tio år sedan hade jag aldrig trott dem. Nu är jag inne på min tredje. Med jämtländska mått mätt en blygsam mängd, men mycket för en inbiten skidåkare och naturmupp. När jag började mitt topprojekt insåg jag snart att en stor del av Jämtlands infrastruktur består av skoterleder. Så jag började fundera på vad som var bäst. Att åka 17mil i bil till storulvån, eller att åka 11mil till Långsådalen och sedan 1 mil på skoter? Kör man en fyrtaktsskoter är jag säker på att alternativ två är det bästa. Många av Jämtlands finaste skidfjäll blir dessutom dagstursfjäll.
   Att vara intresserad av fjäll i Jämtland är tyvärr ingen miljövänlig aktivitet om du vill besöka lite olika fjäll. Du är mer eller mindre beroende av bilen och på en säsong blir det tyvärr många mil i bil.

skoter nummer ett, Lynx 3900 -82, inköpt för 2000kr. Bjöd på spänning varje gång man försökte komma hem. Till dess fördel var den låga vikten,  även jag kunde lyfta loss den.

Nummer två, en Yamaha Multipurpose -08, en stridsvagn som har gjort sitt jobb bra så länge det varit led.

Nummer tre, Lynx Ranger 49, hoppas att den kommer att leverera.