Startade med skotern från Valbo vid 9.30. Handbromsen på släpvagnen hade frusit så vi var något senare än planerat. Skotern gick i gång på andra försöket och gick som en pärla upp till stugan. Det tog ungefär 50 minuter upp då det hade kommit bort mot en halvmeter med snö på sina ställen. Efter en snabb kaffe och lite ompackning i ”hundrummet” så bar det i väg mot Saalvantjakke, topp 1290 norr om lunndörrsfjället och lunndörsfjället. Fantastiskt väder med vindstilla på topparna. Stugvärden hävdade att det var det bästa februariväder han varit med om under hans 8 år som stugvärd.
Vi åkte ner i mellanpasset och fick alla typer av dåligt underlag, bristande skare, enorma vindskavlar, knotteris mm. Måste säga att Broad Peak skidorna är enormt bra på ”survival skiing” Hade föret tillåtit lite mer fart hade jag saknat större skidor för själva nedfarten är fin.
På vägen ner rekade vi en ränna som vi ville köra på Söndagen. Verkade väldigt fin, med ett brant och smalt insteg. (tyvärr gör bilden inte riktigt rättvisa). När vi vaknade på Söndag morgon var det oerhört blåsigt. Tobbe och Jakob drog iväg i alla fall. (har man fyra barn hemma så är man rätt sugen på att komma ut när tillfälle ges). Deras tanke var att klättra en istur skiers right om rännan. Jag och Denny tänkte klättra rännan och kände att vi nog kunde vänta en timme och ändå vara uppe före dem på toppen. Efter att vi avvaktat ytterligare någon timme så var vädret ännu sämre.
När klockan började närma sig tre så hade Tobbe och Jakob inte kommit ner till passet ännu. Vid 15.30 bestämde vi oss för att åka och möta dem med skotern trots skoterförbudet, om vi skulle komma hem innan mörkret. Kändes inte som något bra alternativ att vara ute i 25m/s och mörker. När jag mötte upp Tobbe och Jakob var det två slitna killar efter mer än nio timmars klättrande och skidåkning utan mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar