Ingen reflekterade över avståndet, det var nog "lagom" tänkte vi. 4.5 mil senare var vi framme och jag kände mig som en spänd fjäder i ryggen. Inte den optimala uppladdningen inför keb klassik... 600 höjdmeter senare var vi på toppen. Åkningen ner var över förväntan med ett fint mjukt lager ovanpå den hårda isskorpan som täckte hela jämtlandsfjällen efter mildvädret i mars. Lite förtogs glädjen av att vi skulle åka 4.5mil hem oxå. Ingen av oss kunde fatta att det fanns folk som åkte hit och tillbaka, utan att få åka skidor.
Lite av tanken med turen var att reka någon möjlig skidlinje ner för östsidan. Tyvärr var hela sielkentjahke täckt i dis när vi kom ner från sydsidan. Så vi fick inget riktigt bra grepp om östsidan.
Nu är klockan 22.11 och imorgon smäller det. 3000höjdmeter i Keb Klassik. Banan känns omänskligt läng. Min målsättning får vara att fullfölja och inte få ett totalhaveri i ryggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar