ansätten

Snöbristen i västfjällen gör att man får leta upp lite mer snösäkra ställen. Vi drog till Bakvattnet och tog därifrån skotern upp till liften vid Ansättern. Här parkerade vi skotern och tog på hudarna.

Det var rejält mycket snö. Upp mot en meter inne i bland fjällbörkarna. Allt verkade ha kommit i ett snöfall utan några plusgrader. Det fanns inga distinkta skikt i snön och det var inga problem att stoppa ner stavarna hela vägen.

Väl uppe vid trädgränsen var det mesta bortblåst och det kändes som det var mer rimfrost än snö. Sikten var starkt begränsad. Hade vi sett något så tror jag vi kunde fått riktigt rolig åkning. Ett klippband ligger över hela fallinjen som inbjuder till korta men lekfulla linjer.

David ska snart visa vad som krävs för att få svart bälte i kickturn.

Från trädgränsen och ner till skotern var det kort men rolig åkning ner bland träden i något vindpackad kallsnö.

Säsongspremiär

Det var riktigt länge sedan som som premiären var så här sen. Hade på känn att det skulle vara rätt dåligt, men att det borde finnas lite snö på höjd. Jag, Denny och David började gå från fjällgården vid tio tiden i strålande väder. Det fanns ett tunt snötäcke som funkade att gå på.

När vi kommit upp till Hummeln drog en rejäl front in med snö och vind. Vi valde att gå i läsluttningen ovanför tusenmeterstransporten. Där hade dragit in en del snö som gick bra att gå på.

Uppe på toppen var det rejält dåligt väder, tidvis svårt att stå upp om man inte tog stöd med stavarna. Vi chansade på lite mer snö och lä på baksidan. Här hade det drivit in rätt bra med snö och det var fina snöförhållanden ner till 1000möh. dock såg man inte ett smack. Från 1000 meter och ner var det som väntat riktigt dåligt.  Totalt sett en premiär av klassisikt snitt, dåligt väder, noll sikt och bristfälligt snö täcke. Gött!!

Gran Canaria

Himmel eller helvete? Längs Gran Canarias södra kust kan man lätt tappa hoppet för mänskligheten. Här finns nog inte ett hus som är byggt innan turistinvasionen kom igång på 60 talet. Komplex efter komplex ligger längs stränderna. 2 miljoner turister per säsong trängs här. Jag skulle gissa att cirka 1.8 miljoner av dem har som ända mål att bättra på den redan existerande övervikten samt vara småfulla och bli bli blåsta på pengar. Ingen av dem som jobbar här gör ett smack för att på något sätt överträffa sina gästers förväntningar (som antagligen är sjukt låga).

Kan du ha överseende med ovanstående så kan du få en billig resa med boende till ett skönt klimat. Tar du dig sedan upp i bergen så öppnar en helt annan ö upp sig. Här finns cykelvägar som skulle kunna platsa i cyklisternas himmel. Har aldrig sett så fina cykelvägar. Den brända utarmade natur som omger de södra turistorterna byts ut mot en lummig och ibland skogsbeklädd grön matta.

Vi hann med att klättra några dagar oxå. Klättringen är helt ok. Man klättrar på en röd klippa som känns som ett mellanting mellan granit och kalksten. Antagligen någon form av vulkanisk sten som ibland hade hål som kalksten men ibland kunde vara hal som frösöberget. Mestadels ganska korta turer i olika canyons. Hyfsade förare finns på nätet där man kan skriva ut skärmdumpar.

Mallorca okt 2011

Dax att fly hösten ett tag. Byta ut lite mörker och kyla mot solvarm asfalt och fina klippor i väntan på att skidsäsongen skall komma igång. Vi var ett gäng på fem personer som drog ner. Jag, Matilda, Denny, johan och Erika. Tyvärr fick jag problem med ryggen efter en MTB tävling nere i Eskiltuna för några veckor sedan. Har tagit det väldigt lugnt sedan dess. Så jag fick ta det rätt försiktigt där nere. Sol, voltaren och alvedon hjälpte dock till så jag fick några fina pass i bergen. 

Här skulle man haft sig en liten lgh, med klättergrejorna hängande i hallen och cykeln lutad mot stenfasaden :-)

djävulskammen, sylarna

Hade tänkt att spendera helgen i Åre med att cykla DH och XC, men väderprognosen började se allt bättre ut så planerna byttes ut till en snabbtur upp till sylarna för att klättra. Denny var sugen att hänga på så vi drog iväg upp till Storulvån efter jobbet på fredag. Efter en snabb tur upp till sylarna i delvis mörker gick vi och la oss vid elvatiden. Vi steg upp vid sjutiden och käkade frukost. Vädret var rejält trist med låga och kompakta moln. Enligt prognosen skulle det klarna upp fram mot lunch. Vi tog det lugnt ett tag och började gå vid tiotiden.

Vid elva var vädret riktigt fint, bortsett från en kraftig vind. Jag har ingen aning om hur många gånger jag varit på syltoppen, dock vet jag att jag bara varit där två gånger i klart väder. Kanske skulle det bli en tredje?

När vi knöt in oss på kammen började det dra in moln från väster. Efter tio minuter var det helt tjockt och allt kändes som vanligt i sylarna... Vi klättrade kammen på ganska precis 45 minuter. Vi kortrepade eller gick löpande hela tiden. Förutom en av hamrarna då jag stannade och tog in Denny och plockade på mig säkringarna som han samlat upp.

Turen är oerhört fin om man vill ha en enkel kamvandring med några inslag av lättare klättring. Dock kände jag mig lite less på att gå fyra mil på platten i delvis regn för att klättra 45 minuter i moln. Nästa tur till sylarna får bli med vesslan i vinter :-)

mtb

Har spenderat en vecka med att cykla i Åre. Utför på måndag och onsdag. XC på tisdag och torsdag. Körde blanktjärn på tisdagen. Extremt blött, tidvis kändes det som man körde mer i en bäck än på en stig. Onsdagen tog jag och Gabbe med oss kameran och filmade lite i shimano. Sjukt svårt att få till något när det inte finns någon display på kameran (GoPro). Vi lärde oss massa saker vi inte skall göra nästa gång :-)

På torsdag tänkte jag göra ett tredje försök att hitta hela Jörgens stig. När jag ändå slutade vilse nere i ullådalen värderade jag XC cyklingen i åre till noll och sämre. Vände upp och mötte en Årebo som skulle köra Jörgens så jag gjorde honom sällskap och kan nu äntligen säga att jag kört hela stigen. Tidvis väldigt fin stig. Måste dock säga att XC i Åre står sig rätt slätt jämfört med Frösön.

skäckerfjällen

Jag har inte riktigt känt mig färdig med skidåkningen och när prognosen för helgen vart allt bättre kändes en tur till skäckerfjällen som ett bra alternativ. Johan hade tittat ut en ränna från Opmedstjahke under sitt arbete med Friluftsliv i Jämtland som skulle vara 300 fallhöjd lång, och därmed vara en av de längsta i Jämtland. Jag vet inte om den är åkt innan, men sannolikheten är rätt stor att den är oåkt med tanke på hur långt den ligger från närmaste väg. Är det någon som vet så skriv en kommentar.

   Johan och jag startade på lördag kväll vid niotiden från Anjan. Efter att gått till fots ungefär halva Lill-Anjeskutan gick det att sätta på sig skidorna. När vi väl passerat "toppryggen" var det snö över allt och vi fick några fina svängar ner mot Strydalen. 

Frame vid Strydalen, kl 11 på kvällen.

Vi hade bestämt att vi skulle möta upp med Mårten Pettersson på morgonen. vid 07.30 kom Mårten, då hade han hunnit med Lill och Stor Anjeskutan. Vi rundade Aahkantjahke rätt högt och fick några svängar ner mot sockertoppen.  Sedan följde vi västryggen upp till toppen. Åkningen norrut mot opmedstjahke var riktigt fin och på lätta grejor tar det lite längre tid innan det roliga är över :-)

Från Sockertoppen fick vi en bra vy över rännan

Opmedstjahke har två toppar där den östra är högst enligt kartan. Vi fick dock den västra att vara två meter högre på våra höjdmätare. Insteget på rännan var spektakulärt, höga bergväggar på båda sidorna och cirka 2 meter brett i början.

Johan Ranbrandt vid insteget

Mårten Pettersson i toppen av rännan

Sedan öppnade det upp sig och man åkte i en fin konkav ränna med mellan 10-30m bredd och en skön lutning mellan 40-42 grader. Ett av de finaste åken jag gjort i Jämtland. Perfekt snö och vackra omgivningar tillsammans med en estetisk linje.

   Nöjda tog vi en snabblunch i sockertoppens vindskydd. Vi rundade sockertoppen på östsidan och gick sedan upp på Aahkantjahke. Det fanns en öppning mellan klippväggen och hängdrivan där vi startade dagens sista åk. Även det riktigt bra. Jag hade lite bråttom hem så Johan och jag plockade upp våra övernattningsgrejor i Strydalen och vände upp mot Lill-anjeskutan för dagens sista motlut. Snön var rätt klibbig och vi kunde gå hela vägen upp utan hudar. Mårten tog en topp till. 

Aahkantjahke med sista åket skiers left om klippväggen

Säsongsavslutning?

Skjervan, 1545m

När vi var upp på Finnan såg vi att östsidan på Skjervan hade riktigt mycket snö. Att man kan ta bilen upp till 400möh känndes oxå lockande efter de senaste dagarnas slagsmål med fjällbjörkar. På parkeringen mötte vi ett annat östersundsgäng med Danne, Jocke och Bengt. De hade kommit upp från Hurrungarne efter att det blivit lite väl mycket folk där när Fri Flyts High Camp dragit igång.

Skjervans östsida sedd från Finnan

Mycket rolig topp. Där man följer östkammen upp för att sedan runda toppen och komma upp från västsidan. Sista biten är kort men ganska brant. skönt med yxa och stegjärn. Jag åkte sedan från toppen ner till det normala skidinsteget där jag mötte upp med Gabbe. Utförsåkningen är sedan varierad och riktigt rolig.

Gabbe och jag på väg upp med Finnan i bkgrunden.

Smällhögarna, 1162m 1246m 1291m

31 mars
Johan och jag var lite sugna på att kolla in åkningen på Smällhögarna och framförallt Gruvsmällan. Om det skulle finnas några åk som skulle platsa i Johans nya bok. Veckan innan hade jag sålt skotern till Simon Jaktlund så vi var tvungna att hyra en i Undersåker.

Det började blåsa allt mer och när vi parkerade skotern var det rätt dragigt. Vi började med den norra toppen på 1162 och fortsatte sedan söderut med topp 1291. Det var mer eller mindre renblåst på alla toppar och sydsidor.

Från toppen av Gruvsmällan ner mot den östra förtoppen till 1162 fick vi lite lä och ett par lugna svängar.  Att ta sig upp på Gruvsmällan i den vinden som rådde var svårt trots att det nästan var platt.  Skulle haft med skarjärnen till skidorna.

Sista biten ner från förtoppen rakt österut bjuder på ett kort men brant häng där man kan få några fina svängar.

Gjuratinden, 1712m

Efter "trängseln" på Kirketaket ville jag verkligen upp på Gjuratinden där det skulle erbjudas lite lättare klättring sista biten. Något som jag tycker gör turen lite roligare och mer varierad. Alla tyckte att det verkade bra då det oxå skulle erbjudas bra skidåkning. Turen upp var fin med flera lite brantare fält som bröts av av flackare partier. Under toppyramiden delade vi upp oss. De som ville upp på riktiga toppen tog på selar, stegjärn och plockade fram yxorna. De andra åkte ett extra åk ner på sydsidan.

Jag och Matilda på väg upp mot toppyramiden.

Vi gick oinknutna tills det var ca 30-40 höjdmeter kvar. Innan vi  knöt in oss fick vi göra en lite obekväm passage över en brant sydvänd snösluttning där vi kände att det inte skulle skadat att vara där lite tidigare på dagen.

När jag hittat en bra stand tog jag upp de andra tre på löp då vi bara hade ett 30m rep.

Det var egentligen bara en passage som var lite klurig. Hörde att det var helt snöfritt och torrt bara dagen efter vi var där. 

Erika, David och jag på toppen. Johan fotar.  Jag hade glömt min kamera på i filmläge i ryggsäcken. Så johan har fotat alla bilder.

Vägen ner gick bra. Vi var lite oroliga att det inte skulle räcka mellan standplatserna med ett 30m rep, men  det gick på metern :-) Skidåkningen ner var riktigt rolig.

storgrovfjellet, 1629m

Vaknade Tidigt av att väckarklockan ringde. Utanför var det rejält mulet. Somnade om. Vid tolvtiden orkade vi inte vänta längre på bättre väder och stack iväg mot Trollstigen. Vi kände att vi lika gärna kunde hika 400 höjdmeter asfalt istället för att slåss med fjällbjörkar idag. Väl uppe på toppen av Trollstigen var vädret lika dåligt. Vi bytte om till pjäxor och satte av mot Storgrovfjellet. Konstigare saker har ju hänt än att det klarnar upp.

Flera gånger på vägen upp kunde jag tydligt höra Gabbe och Simon bakom mig men inte se dem. Utan GPS'en hade det varit lite komplicerat med navigeringen. Vi tog en fika vid toppröset och fortsatte hoppas på uppklarnande, men icke.

När vi skulle börja köra ner ville ingen vara först. Alla ville ha ett spår framför sig för att få något perspektiv i den vita soppan. Men efter ett 50 tal fallhöjdsmeter öppnar det upp sig till ett magiskt dis. otroligt vackert och alla konturer trädde fram ur snön. Resten av åket var fantastiskt bra med perfekt snö och bergstoppar som kikar fram här och där ur dimman.

På nervägen gick jag klöverstigen, otroligt fin och tidvis luftig stig som går upp parallellt med Trollstigen. Den nedre delen hade varit episk med en AM hoj.

Finnan, nordtoppen 1639m

Lite tidigare start än i går, men fortfarande ingen brådska. Dagens åk var oxå västvänt och skulle antagligen inte bli bra förrän på eftermiddagen. Vi började gå vid elva tiden från parkeringen. Snögränsen låg högt och vi fick göra nästan 650 fallhöjd till fots innan vi kom på snö. Vi kunde gå ca 200 fallhöjd på skidor sedan vart det för brant för att gå rakt på och för hårt för att gå slag. Det var ett moln som låg runt toppen och gjorde så att sidan inte värmdes upp. Skulle gått att gå lite till om vi haft med oss skarjärn. Nu fick vi sätta skidorna på ryggsäckarna och sätta på stegjärnen istället.

 Lutningen vart gradvis brantare och brantare. Sista partiet är enligt guideboken ca 42 grader. Att få köra den här sluttningen i stabil kallsnö måste vara episkt bra. Nu var översta biten stenhård efter de tidigare dagarna med rejäl värme. Längre ner vart det gradvis mjukare och vid 16 tiden behagade solen titta fram och föret vart riktigt bra sista biten.

Körde lite med gopro kameran, gjorde en snabb redigering i går kväll. Svårt att veta vad man får med bland, men med lite övning blir det nog bättre :-)