Hattrick i snasarna

På söndagen var vädret episkt och vi begav oss mot Lillsnasen för att få ett skönt åk i vårsorbet. Det var galet varmt hela vägen upp och det tidigare vädret i vintras var glömt... Nästan. David och jag körde den lilla rännan som var riktigt fin. I utloppet ur rännan som är lite flackare, och därmed i sämre vinkel mot solen än själva rännan, hade nysnön inte hunnit transformeras. Både jag och David höll på att stå på näsan rejält där när skidorna mer eller mindre sögs fast.

Sedan gick vi vidare mot Sönnertväråklumpen. Trots det varma vädret var det fortfarande kallsnö upp på nordsidan. På toppen av Sönner kollade David och jag in om det fanns någon möjlighet att åka ner direkt från toppen söderut. Tyvärr var det ca fem cm nyfallen snö som vilade på 2 cm is.

På väg upp för Sönner via nordsidan

här har jag brutit loss lite av istäcket som täckte insteget.

Efter att stått och tvekat lite gled vi ner ca tio meter åt vänster och hittade ett brant men isfritt insteg. Jag trampade ner en bit tills jag kunde se över konvexen och att det inte var några klippor i vägen. Sedan var det bara att glida in i linjen. Perfekt snö och ett av jämtlands finaste brantåk.

Sydsidan på Sönner med mina spår upp i den högra rännan.

 Väl nere mötte jag två norrmän som stått vid samma insteg tidigare men vänt och kört Näbbrännan. De hade tidigare kört direkta Nordsidan på Geten och haft bra förhållanden. Branta nordsidor i Snasarna brukar annars vara en sorglig historia av is och rimfrost. Vi slog följe och bestämde oss för att utnyttja läget och köra den sällan åkta nordsidan på Nordertväråklumpen.

Nordsidan på Norder

Vi hittade en liten ränna direkt från toppen, sedan en liten travers skiers right och sedan ner genom stenfältet. Det som brukar vara renblåst och nästan svallis var nu riktigt fint. Sedan ner till bilen där jag mötte upp med de andra. 1450 fallhöjd, episkt väder och tre fina "Brantåk" är en jackpott. Lägg till trevligt sällskap så har du säsongens bästa dag!

på traversen efter topprännan.

Miektjieburrientjahke

David på väg ner till grottan.

Lördagen kändes som en mellandag och vi tänkte att lite skogsåkning på Miektjieburrientjahke (man kan undra hur personen som bestämde stavningen tänkte...) var lagom. Väl på plats visade det sig att vädret vart bättre än väntat och vi fick två sköna varv i skogen. Vi passade också på att leta efter ingången till grottan. Den var som väntat översnöad. På det hela en slö men skön dag. Vi fick med oss 500 fallhöjd.

Skönt gäng på tur

David missar grottan... ;-)

Himmelsraften, 1211m

Himmelsraften sett från Mjölkvattenfjället

Vädret för onsdagen såg bra ut och vi lastade på skotern för att dra upp till Mjölkvattnet och åka skidor på Himmelsraften. Dryga 600 fallhöjd i ett åk är sällan man hittar i jämtlandsfjällen, med skoter är det dessutom ingen anmarsch. Himmelsraften är annars ett fjäll som är mest känt för sin sommarklättring. Ett av få fjäll i Jämtland med fast klippa. Härmed slår jag dock ett slag för Himmelsraften som skidfjäll. Det tar inte längre tid att åka hit än till storulvån (från Östersund).  När bommen är stängd till Storulvån skulle jag mycket hellre åka hit än att gå på Storsnasen.

Fin, gles skog upp mot kalfjället.

Sista biten upp mot toppen

Nervägen faller sig naturlig fram till trädgränsen, där finns det flera alternativ. Antingen väljer du en lavingata, skiers right eller en fin bäckravin skiers left. Ett tredje alternativ är den fina glesa skogen, som dock tätnar lite ner mot sjön. 

spåren från toppen, lutningen är bättre än vad som framgår av bilden.

Matilda på väg ner i bäckravinen

lekfull åkning i bäckravinen

Lavingatan

bäckravinen

Mjölkvattenfjället sett från toppen

doulbagorni, 1662m

Vid målgången i lördags var kroppen full av endorfiner och när jag fick frågan om jag ville hänga på Staffan upp på Doulpagorni på söndagen så tyckte jag det lät som en kanonidé. När jag vaknade av att klockan ringde kl 08.00 på söndagen kändes det inte lika bra... Jag lånade ett par lite bredare skidor av Emil och satte av mot toppen tillsammans med Staffan, Sara och en kille som hette Stefan och fått bryta tävlingen i fredags då hans partner blivit sjuk.

Benen kändes inte pigga, men efter 2.15h var vi på toppen. Vi satte upp ett kort rep och skottade bort lite av drivan. Snön såg stabil ut och jag började fira ner. Solen hade värmt upp ytan igår och nu var det en liten skorpa på ytan. Staffan hittade ett insteg från sidan och körde utan att fira. Bra gjort.

När vi kom ner från instegsrännan var snön bättre och åkningen i grytan var perfekt. Exitrännan var bland det bästa jag kört i år. 30-40cm kallpuder i lagom brant terräng. Var verkligen värt att skjuta på vilodagen en dag till :-)

Inne i grytan 

utstegsrännan

Keb Classic dag 2

Vaknade 06.00 och gick upp för att käka frukost. Lite seg i benen men ändå piggare än väntat. Omvänd jaktstart gällde i dag. De långsammaste lagen från igår startade i en klump kl 08.00 sedan var det utspritt till kl 09.00 då ledarna gick ut. Vi startade kl 08.30 då vi var 30 minuter efter ledarna igår.

Vädret vid starten var låga moln men vindstilla. Vår plan var att gå ut lugnt och förhoppnings kunna öka senare eller åtminstone inte behöva slå av. Jag tog täten och Micke som var starkast i går fick snodda Mårten. Vår ambition var att komma fram till insteget på Östra leden utan att ha några av de lite långsammare lagen precis före oss, samtidigt som vi ville hålla undan för de lagen som kom bakifrån. Helt enkelt vara bland de första där för att undvika strul under klättringen.

När vi närmade oss insteget var det bara Fredrik Sträng och Oscar som gått om oss. De måste ha startat offensivt.  Ungefär här gick vi igenom molnen och ovanför oss reste sig Östra Leden och Kebnekaise i strålande sol och vindstilla. Jag kände mig riktigt stark och under färden upp mot toppen kunde jag passa på att njuta av hur vackert det var.

Byte från skidor till stegjärn, här är det lag Uhrweder/silva.

Superstarka Josefina toppar ur Östra Leden

Fredrik Sträng och Oscar byter tillbaka till skidor

Nerfärden som också gick via Östra leden flöt på bra och utförskörningen ner till storglaciären var snabbt avklarad. Sedan var det bara att mata på upp till Södra Nischen och en brutalt fin utförskörning ner till Isfallsglaciären. Där var det dags att repa upp och gå vidare. När det var dags för utförskörningen ner mot Tarfala så droppade jag och Mårten bara repet så fick Micke fixa det. Han är ruskigt snabb utför och nere vid Tarfala var han ikapp mig och Mårten. Vi hade oxå laddat på och efter utförskörningen var vi ikapp täten med Björn/Micke och Fredrik/Oscar. Sedan var det platt skate längs leden innan vi vek av upp mot isgrottan på Kebnetjåka(?).

Supercoolt att vandra in i glaciären för att komma upp en bit längre upp på fjället. Nu var vi passerade av fyra lag och nådde toppen som femte lag vilket vi var klart nöjda med.

Utförsåkningen som följde ner från toppen var lååång och i varierad, men mestadels bra snö. Här öste vi på allt vi hade och vid bytet till hudar hade vi häng på alla lagen utom Uhrweder/silva. Den avslutande stigningen upp mot Doulpagorni var slitsam för mig, Mårten och Micke började känna lukten av slutspurt så nu fick jag koppla in mig bakom Mårten och Micke. Sista nerförskörningen var bara att elva och vi lyckades passera Fredrik Sträng och Oscar. Tror vi var tre lag i mål inom två minuter, så den omvända jaktstarten var en rolig idé. Efter tidstillägg så slutade vi femma.

Sjukt nöjda efter en fantastiskt jobbig och rolig dag.

Jag vill tacka Staffan och Johan Johansson för fina bilder. Kolla gärna in Staffans blogg på; http://staffanbjorklund.blogspot.se/

Keb Classic, dag 1

Planerad frukost kl 06.00 blev till 07.30 efter att vädret satt käppar i hjulet. Ny bansträckning och ny starttid till 10.00. Banan vart nedkortad till ca 1800 fallhöjd istället för de planerade 3000 meterna. Fortfarande en styv tur men betydligt mer humant. Vi har fått tillökning i laget av Micke Ekenstam. En förstärkning skulle det visa sig. När starten gick vart det tjurrusning som väntat. Svårt att hålla igen och efter ca 200 fallhöjd var det dags att slå av på tempot. Fick bita i rejält första stigningen efter att öppnat lite för hårt.

Nerkörningen var bra och vi är nog förhållandevis starka utför. Särskilt Micke som är snabbast i hela startfältet utför. Efter att tryckt en halv gel och lite sportdryck i slutet av nerförskörningen gick jag in i andra backen med vad som kändes som en ny kropp. Tyvärr började det isa i hudarna nästan direkt och på vägen upp försämrades glidet radikalt. Vi kopplade ihop oss med draglina, Micke som är starkast tog täten, jag i mitten och Mårten sist. Andra utförskörningen gick bra och vi drygade ut lite till bakomvarande lag. I tredje stigningen skar mina stighudar ihop rejält och tidvis hade jag mellan 5-10 cm snö under hudarna. Det var ett jäkla skit att gå och bindningarna löste ut på vägen upp trots låst läge för det var som att gå på ett par vingliga styltor. Här förlorade vi nog en hel del tid och vart omgångna av ett bakomvarande lag. Vi kan nog tacka Micke för att det inte vart ännu mer som slet som en draghund i täten. I fjärde stigningen startade jag med rengjorda hudar och de höll sig ok halvägs, sedan började det om igen. Tror att vi kom i mål som sjätte lag, vilket känns bra om det stämmer, med tanke på hur sakta det gick med hudarna.

Om man ska summera det hela så finns det på plussidan; kroppen känns bra, inte akut ont i ryggen ännu. Micke och Mårten är starka och vi är peppade inför i morgon.

Minus; katastrof med hudarna. Det går dock att lösa. Ska få låna ett par av Anders Burman och ska valla mina egna.

Nu är det dags för lite seriös återhämtning!

sielkentjahke 1316m

Prognosen för påskhelgen såg betydligt bättre ut för norra jämtland/södra lappland än väst jämtland så vi styrde återigen mot borgafjäll. Fredagen bjöd på kallt men klart väder så vi siktade in oss på en skoter tur till Sielkentjahke

Ingen reflekterade över avståndet, det var nog "lagom" tänkte vi. 4.5 mil senare var vi framme och jag kände mig som en spänd fjäder i ryggen. Inte den optimala uppladdningen inför keb klassik... 600 höjdmeter senare var vi på toppen. Åkningen ner var över förväntan med ett fint mjukt lager ovanpå den hårda isskorpan som täckte hela jämtlandsfjällen efter mildvädret i mars. Lite förtogs glädjen av att vi skulle åka 4.5mil hem oxå. Ingen av oss kunde fatta att det fanns folk som åkte hit och tillbaka, utan att få åka skidor.

Lite av tanken med turen var att reka någon möjlig skidlinje ner för östsidan. Tyvärr var hela sielkentjahke täckt i dis när vi kom ner från sydsidan. Så vi fick inget riktigt bra grepp om östsidan. 

Nu är klockan 22.11 och imorgon smäller det. 3000höjdmeter i Keb Klassik. Banan känns omänskligt läng. Min målsättning får vara att fullfölja och inte få ett totalhaveri i ryggen.

Valfjället, 950m

Efter gårdagens tur på Sielkentjakke med 9mil på skoter var min rygg inte i form för något annat än vila. Så vi hittade ett litet fjäll med 450 fallhöjd och fin gles skog. Vädret var strålande och snön oväntat bra. Här skulle man kunna gå flera varv efter ett snöfall, gles skog och brantare än vad bilden ger sken av i ca 300 fallhöjd. Tyvärr glömde jag kameran och telefonen levererade inte något av glädje :-(

Storulvån-vålådalen, 4 toppar

Äntligen har temperaturen krupit under nollan och det har kommit snö i mängder. Nu är det bara högtrycket vi väntar på. I väntan på det drog vi iväg på en tur jag länge velat göra. Jag och Mårten fick med oss Johan Ranbrandt som samlar material till sin nästa bok om toppturer i jämtland.

Johan njuter av att klockan är  05.30. Men vem är missnöjd med morgon snus och kaffe?

Vi drog upp till Åre på måndag kväll för att få någon timme extra sömn på tisdag morgon. Vi körde ut Mårtens bil till Vålådalen och gjorde sedan kväll på Mårtens parkering. På morgonen drog vi upp till storulvån och startade vid 07.50.

Vädret var inte det bästa. Lite vind och lite snö. Men det kunde varit mycket vind och regn, så vi var nöjda.
Bron mot Gåsen är officiellt stängd efter blidvädret då islossningen nästan tagit med hela bron. Nu har allt frusit ihop och det är inga problem att passera bron. Dock är vajrarna rejält spända.

Mårten på väg mot Laptentjahke

Sedan var de bara att mata på upp mot Laptentjahke, som vi passerade strax norr om toppen. Kort men otroligt fin åkning ner mot Västra bunnerstöten.

Johan sätter på hudarna mellan Lapten och Västra bunnerstöten

På väg upp mot toppen på Västra bunnerstöten var det skarjärn som gällde vissa partier. Rätt blåsigt på toppen och galet isigt på nervägen. Racegrejor är lätta, men isgreppet är minst sagt bristfälligt och det kan ha varit säsongens värsta nerförskörning. Längre ner där det flackade ut låg snön kvar och vi fick lite fina svängar.

Resten av turen innehöll inga konstigheter utan det var mest att gå på och hålla ett öga på kartan och gps;en då det inte var mycket sikt.

Mårten stretar på upp mot östra bunnerstöten, under en av de få stunder solen visade sig.

36km, 2550fallhöjd och fyra toppar, 8.30 timmar.