Nästa vinter...

Nu börjar vi på Naturkompaniet i Östersund knyta ihop påsen med alla inköp till nästa vinter. Det mesta av kläderna var klara redan i Januari, medan hårdvarorna avslutas i dagarna. Tänkte att jag skulle sammanfatta mina intryck och dela med mig av vad jag tycker är nästa års bästa/mest intressanta grejor och kläder.

KLÄDER

Elevenate gör som Patagonia och byter ut EcoStorm mot Gore Tex Proshell nu när det är Bluesign märkt. Det kommer att resultera i betydligt lättare och smidigare plagg med högre "andning". Nu finns ett alternativ för dig som inte vill kompromissa mellan skön "friåkardesign"och toppfunktion.

Haglöfs släpper sitt nya skidställ Vassi. Enl. mig det snyggaste och bästa som kommit från Haglöfs. Snygga färger och en avslappnad skärning. Bra jobbat av Per.

Arcteryx fyller upp det hål som jag tycker saknas på marknaden när det gäller softshell. De flesta softshell på marknaden i dag som är tillräckligt täta för en januaridag i jämtland har antingen membran = taskig andning, eller väger som tre skaljackor, typ...  De som har hållit sig under halvkilot har varit perfekta i alperna eller som vår, höst plagg men inte stått pall för rejält med vind och kyla. Nu kommer Arcteryx med Gamma Superlight Hybrid Hoody. 368 gram, riktigt vindtålig, membranlös, stretch och riktigt hållbart material är faktorer som tilltalar mig.

Återkommer med hårdvara snart.

Ånnfjället 1301m

peppad Denny, eller...

På Torsdag kväll kom Denny ner för att vi skulle kunna tura fre-sön här nere. Planen var att ta skotern från Ramundberget till Hyddsjön söder om Skarsfjällen och sen göra de fyra topparna i skarsfjällen samt Bullfjället och Haftorsstöten. Men när vi vaknade på morgonen stod flaggorna rakt ut och det regnade friskt. 

Ingen av oss var sugen på två mil på skoter i regnet för att sen gå hela dagen. Någonstans måste det finnas en gräns för hur kul det är på fjället. Vi drog till Ånnfjället i stället och gjorde en kortare tur i blåst, regn och flatljus. totalt ca 650 fallhöjd och 11km. Nu vill jag ha ett rejält snöfall följt av ett högtryck med rejäl nattkyla, annars är säsongen snart slut. Känner stressen komma, jag har många projekt kvar...

Denny på väg upp för sista biten

Denny njuter av vårvintern

Stor-Mittåkläppen 1212m, Skenörsfjället 1174m

Idag skulle det blåsa hårt, 22m/s i byarna men vara rätt klart. När jag vaknade vid 8 var det regn i luften och båsigt, så det var i alla fall ett rätt på prognosen... Jag bestämde mig för att åka bort till Ramundberget och ta Mittåkläppen och senare fortsätta bort mot Stor-Axhögen. Det var 6,5 grader varmt i Ramundberget och snön på vägen upp var rejält genomrutten. På toppen blåste det riktigt ordentligt. Flera gånger fick man ta stöd med stavarna för att inte blåsa omkull.  Kände att jag inte var så peppad på ytterligare 14km för att komma upp till Stor-Axhögen så jag åkte tillbaka till Ramundberget.
   Efter en lunch i Funäsdalen drog jag till Hållan och lastade av skotern för att åka upp mot Skenöresfjället. Tyckte att det blåste lite mindre på fjället än i förmiddags. Parkerade skotern vid Svalåtjärnen och gick därifrån till toppen.

Sydsidan på Skenörsfjället kan nog vara riktigt fin åkning. Det går oxå en skoterled upp på fjället så man skulle kunna klämma in många åk här en fin dag. Men nu måste det bli nattkallt för att man ska våga sig ut där.

fint med regn...

Sedan hem till bilen och blogga lite. Totalt 1024 fallhöjd i dag.

Lill-Skarven 1224m, Stor-Skarven1260m

Vaknade av att det smattrade av hällregn mot vindrutan. Urk. Kollade SMHI och såg att det skulle bli lite bättre på eftermiddagen. Hänger i husbilen och kollar lite affärer i Funäsdalen. Efter lunch drar jag upp till Hållan och lastar av skotern. Följer leden till Malmbäcksstugan och vidare nordöst ca en km. Parkar skotern och sätter på hudarna.

350 fallhöjd senare är jag på toppen av Stor-Skarven. Vägen ner tar nästan längre tid än upp. Den blöta nya snön som inte hunnit vattna ur gör att jag skippar stighudarna nästan hela vägen upp på Lill-Skarven.

Lekfull terräng på östsidan av Lill-Skarven

Hade det varit lite bättre glid så hade åkningen ner på östsidan av Lill-Skarven varit riktigt kul. Nu fick man åka med rejäl bakvikt för att inte tippa över spetsarna.

hade det här varit en film, så hade man trott att det var i slowmotion, overkligt dåligt glid.

Totalt var det 650 fallhöjd ToR från skotern. Superfina fjäll om man vill hitta korta men roliga åk.

Särvfjället, 1170m

Har dragit ner till Härjedalen för att tura några dagar. Kommer att ha bas i Funäsdalen. I dag fick det bli Särvfjället som ett stopp på vägen. Parkerade ovanför Nysätern och satte kurs över myren mor Särvfjället. Lite trix genom granskogen innan man kommer upp på fjället.

Snålblåst, lite regn och ingen snö.

461 fallhöjd från parkeringen. ToR 1tim35 min.

Dent de Giant

söndag den 18 Juli 2010

Överfört från min gammla blogg;

Fantastisk topp som tyvärr är förstörd av fasta rep på toppspiran. Klättrade den ändå fritt. Lite enklare än man först tror när man ser toppen. En 5c repa på slutet är cruxet.

   Startade vid sextiden på morgonen och gick på hyfsat för att vara först upp för rasbranten, där risken för stenslag var stor pga bristen på snö. Tyvärr hade vi ett italienskt replag framför oss som vi gått ikapp. Det slutade med att vi höll på att stryka med. Vi försökte ligga så tight vi kunde på dem för att eventuella stenar inte skulle hinna få upp så hög fart. Efter ett tag händer det som vi har befarat, de drar loss en stor sten i hundra kilosklassen som kommer farande ner mot oss. Vi hinner instinktivt trycka oss in mot bergväggen, under en liten hylla för att skydda oss. Jag tror jag är säker när stenen slår in i repet mellan mig och Mårten och kastar in Mårten mot klippan. Tobbe är stabil och lyckas hålla Mårten. Annars hade vi troligen dragit  iväg alla tre. Hade vi inte befunnit oss inknutna i en vertikal miljö tror jag slagsmålet inte varit långt borta. Italienarna ber efter en rejäl utskällning på blandad franska svenska och engelska om ursäkt och släpper förbi oss. Resten av turen flyter på fint och vi toppar ut efter ca 6 timmar från hyttan.

mont blanc

onsdag den 20 oktober 2010

Överflyttat, från min gamla blog

startade från cosmic hyddan vid 01.30 på morgonen. Gick på bra och toppade ut efter fem timmar och tio minuter. Då hade vi säkert förlorat 45 minuter på Isrännan på col d’ maudit. Vi var först till isrännan av alla replag som gick från cosmicen. När vi kommer fram så befinner sig dock två danska replag där. de pitchar rännan och efter ett tag vänder det ena replaget. 

Vi väntar som väluppfostrade svenskar på vår tur. Under tiden börjar det komma ikapp flera replag med Guide/klient. Guiderna är stressade och förbannade på danskarna och sura på oss för att vi väntar. Jag bestämmer mig för att leda upp för att inte bli omkörd, trots att det rasar betänkligt med is ner genom rännan. Det är i princip svart ute och allt jag ser är det som pannlampan klarar att lysa upp. Det jag ser är en ca en meter bred uthuggen isränna som lutar ca 60 grader så långt upp jag kan se. under mig ser jag ingenting och vet inte om det är brant eller snorbrant. Jag klättrar upp ca 2 meter och drar i en isskruv för att inte både jag och Mårten skall fara iväg ifall jag faller. Då får guiden bakom mig spel och skriker år mig att det finns fasta rep en bit upp och att jag kan säkra mig där. Det visste ju inte jag. 

Väl förbi rännan var det bara att gå på. soluppgången från toppen var magnifik.

north/north-east couloir, les courtes

Överflyttat från min gamla hemsida;

onsdag den 19 januari 2011

Efter att ha fått tips av Jimmy Halvardsson som varit i argentiere bassängen och turat, att de stora nordsidorna där såg fina ut, drog vi dit. Planen var att köra ett klassiskt brantåk på les courtes. Efter att skråat ner på glaciären från toppstationen på Grand Montes mötte vi Morgan som tillsammans med Andreas Franson hade åkt nordöst sidan ett par dagar tidigare. De hade haft fina förhållanden så vi bestämde oss för att köra samma åk. Nu var det ju spårat upp. Åket är gigantiskt stort med 1300 fallhöjd upp.

Det tog ca en timme med hudar fram till bergschrundet. Det fanns inget uppenbart ställe att korsa det. Där Morgan och Andreas gått upp hade det rasat ner lite och gick nu inte att nå över. Vi hittade ett ställe där man kunde sprajsa ut och få över en fot på andra sidan. Jag gick först och Markus säkrade mig. Efter att fått över bägge yxorna på andra sidan var det bara att häva sig över. Väl uppe gick jag på ca tio meter tills det var stabilare snö. Där satte jag upp ett ankare med skidorna och säkrade upp Markus. Efter oss gick Johan och Erika. Johan gick först. När han kommit över hann han ca en meter sedan trillade han ner i en glaciärspricka. Jag och Markus hade gått på samma ställe men då höll snöbryggan. När Johans huvud stack upp ur snön efter ett tag var han lite blek :-) Sprickan var enligt Johan ”bottenlös” men han hade landat på en hylla ca 2 meter ner, ungefär samtidigt som repet hade bromsat fallet. Jag och Markus valde att gå på då vi inte kände att vi stod på ett optimalt ställe. Kanske lite taskigt i efterhand, då både Johan och Erika hade twintipps och därmed svårt att få till något bra ankare.

Efter insteget var det bara att nöta på i drygt tusen höjdmeter. 100 flytt med vänster yxa, titta upp. 200 flytt höger fot, titta upp... så där höll det på. Trodde att vi skulle komma till himlen. 

Högst upp brantade det på en del (ca 50°) och under tio centimeter snö var det bitvis kärnis. En bit ner vart det bättre. Greppig vindpackad kallsnö. Bra att svänga i, men man hade fått en rejäl åktur om man ramlat. Fick höra att en svensk ramlat i starten ifjol. Det tar ett nog ett tag att hjula 1.5 km...  Han hade konstigt nog överlevt.

Black Diamond Revert 2012-13

När Jag var nere hos Vidar på Arcteryx och Black Diamond sist så fick jag med ett par nya skidor från Black Diamond som ska börja säljas nästa år. På papperet är det här en riktigt intressant skida. De har tagit skärning och teknik från den populära AMP;en. Det innebär tip och tail rocker samt taper, dvs att skidans bredaste punkter inte ligger längst fram resp längst bak, utan där rockerprofilen börjar. Det gör att man kan få till en skärning som är riktigt bra i pisten, samtidigt som man får ett bra flyt och en känsla av att åka på en  längre skida i mjuk snö.

BD har lagt den här skidan i sin efficent serie, vilket betyder att de tänkt sig den som en freeride turskida. Med en midja på 95mm får man en bra kompromiss mellan bredd och hanterbar vikt. Rockerprofilen gör att den känns som den bär mer än sina 95mm. Jag har verkligen hängt fram i skidan för att få den att dyka, men den håller sig över snön hela tiden. Med en träkärna av Paulownia trä har BD skapat en super allround skida. Den skär bra i pisten (det var RIKTIGT hårt i helgen) har tillräckligt flyt för att klara av de djupa dagarna och är lätt nog att tura med.

Gåsen-vålåstugan, 3 toppar

På tisdag var vädret ännu bättre och jag startade i svag vind och solsken. Första toppen var Kleavetje, 1278m. Mer eller mindre en transporttopp på vägen mot Lievkiesåjja, 1443m. Det här fjället var en positiv överaskning med flera fina åk. Nordöstsidan är en fin "cruising"sida på ca 200-300m fallhöjd, beroende på hur man väljer att avsluta. Östsidan är brant och fin med 300m fallhöjd.

Lievkiesåjja med de fina nordöst och östsidorna.

Stora Härjångsstöten sett från Kleaveje

Jag körde ner mot nordöst sidan då mitt nästa mål var Vuelie Livkiesåjja, 1340m

Vuelie Livkiesåjja sett från Lievkiesåjja

Därifrån var det bara att ta sig tillbaka till Vålåstugan mellan smällhögarna. Anlände till stugan efter ganska precis 3 timmar. Turen var ungefär lika lång som igår men bara ca 830 fallhöjd. Väl framme vid stugan fick jag köpa en rulle tygtejp för att tejpa Vintras tassar, som fått slita hårt i den vassa snön.

Efter två mil på skotern var jag tillbaka vid bilen efter en otroligt fin tvådagars tur.

vålåstugan-gåsen, 4 toppar

Prognosen för måndagen och tisdagen såg riktigt bra ut. Jag hade kollat ut en travers av Härjångsstötarna som jag gärna ville göra, och nu kändes det som det var läge. Jag drog upp till Vålådalen på söndagkväll och sov i bilen. Vaknade till strålande väder och en pinknödig hund. Släppte ut Vintra och satt igång att fixa frukost. Efter ett tag börjar jag fundera vart Vintra tagit vägen. Hon har bara varit borta en gång förut och då var det en tjej som plockat in henne i sin bil då hon trodde att Vintra sprungit vilse (Vintra var ca 50 meter från huset och fortfarande på gården). Pucko, kan man inte låta andras hundar vara? Nu när jag går ut för att leta efter Vintra ser jag henne på väg från parkeringsplatsen ledd i koppel av någon man. Jag ropar och han kommer tillbaka med Vintra. Han trodde att det var en bortsprungen hund på parkeringsplatsen och hade kopplat henne och gått iväg med henne medan jag var inne i bilen och fixade frukost. Jag vet att han bara ville väl, men va f...n. Man kan väl se sig omkring??

Väl sammanförda igen lastar jag av skotern och vi drar upp till Vålåstugan där jag parkerar skotern och sätter på skidorna.

Hela traversen tog fyra timmar, något snabbare än jag trott. Är framme vid Gåsen vid 14.00. Framåt kvällen kommer ett gäng tyskar med fyra hundspann. Det blir lite oväntat fullt i stugan, då det större huset fortfarande är igensnöat.

Helagsmassivet sett från Stora Härjångsstöten

lunch i Gåsen

solnedgång över Sylarna sett från Gåsen

Turen utmarkerad med vitt mellan de röda punkterna.1227m fallhöjd, ca 18km

svaaletjahke, 927m

Gillar du att åka skog i rejält med lössnö och inslag av lite pillows? Då är det här en grym tur att avsluta dagen med om du är i borga. När all liftbetjänad åkning i borga är spårad, vilket brukar ta ett tag så är det här ett bra alternativ.

Starta vid Sutme och följ skoterleden uppåt. Oerhört fint upp genom skogen. När du har passerat trädgränsen så viker du av mot öster och håller höjd tills du når bäckravinen. Antingen viker du ner här och följer bäcken. Superrolig åkning första biten. Sedan flackar det ut lite  på slutet. Där behöver man breda skidor om man ska hålla farten. Det andra alternativet är att toppa ut och få några höjmeter till.

Jag och Erika kollar vägval på GPS:n

Starten på bäckravinen

Hela turen är 355 fallhöjd om man skippar toppen. Ytterligare ca 75 fallhöjd om man tar toppen oxå. Eftersom man går i ett skoterspår upp så är det extremt lättgånget och man stiger flackt.